Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•525
Så hette nämligen Serbernes båda anförare, Czerny
Georg (äfven Kara Georg kallad) hörde till frihetsstriden
före freden i Buckarest och under de första åren derefter,
men försvann år 1817, han blef mördad. Milosch åter står
i spetsen för Serberne under den senare tiden från år 1815.
Han blef en slags regent i Serbien ehuru icke erkänd af
Turkiet. Tillståndet var provisoriskt, revolutionärt, Serberne
lydde icke Turkiet ocli deras ställning var mycket osäker,
men underkufvade voro de icke.
Detta tillstånd fortfor ännu år 1826, då Ryssland åter
tog Serbien om hand, som skedde genom fördraget i
Akker-man och tidpunkten var nu gynnsam för Serberne;
Grekland var i upror.
Fördraget i Akkerman bekräftade det, som innehölls i
Bucharestfreden, med tillägg att tillämpningen af Serbiens
fri- och rättigheter skulle regleras af Turkiet i samråd med
en deputation från Serberne och vissa saker upräknades
såsom Serbernes önskningsmål, hvilka skulle behandlas i denna
underhandling. En tid af aderton månader bestämdes inom
hvilken Serbiens fri- ocli rättigheter skulle af sultanen
bekräftas genom en kungörelse (Hatti-Cherif) och slutligen
blef också stadgadt att detta Serbiens frihetsbref skulle
meddelas ryska regeringen och betraktas såsom en del af det
nu ingångna fördraget— Det som Serberne nu hade
vunnit var att deras fri- och rättigheter mot Turkiet
ställdes under Rysslands garanti. Detta kunde väl redan, sägas
vara gjordt i Bucharestfreden, men fri- och rättigheterna
voro der omtalade endast i allmänna ord; nu skulle de
bestämmas närmare inom förelagd tid.
Men för att det, som nu beramadt var, skulle komma
till utförande fordrades ännu ett ryskt-turkiskt krig. De
aderton månaderna voro icke förflutna när kriget stod för
dörren, det krig, som skulle slutas genom freden i
Adrianopel (1829).
generale sous la direction de Mr. Hoefer, T. XX, p. 109; T. XXXVIII,
p. 407. — Ranke, 1. c. p. 175, 264. Jfr. en upsats »Om de slaviska
folken» i tidskriften Frey årg. 1849.
1) Art. 5 i fördraget i Akkerman samt bilagan »acte separé relatif
a la Serbie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
