Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•529
domare i orienten och fästa Turkiet vid Ryssland såsom ett
skyddsland vid beskyddaren. Det kan aldrig vara
Rysslands interesse att Turkiet faller för någon annan än för
Ryssland sjelf. Constantinopel i Mehemed Alis våld kunde
blifva hufvudstaden för en starkare magt än den, som
Ryssland så många gånger hade öfvervunnit. Den ryska
politikens syftemål blef nu icke att nederslå Turkiet, men
tvärtom att hålla Turkiet uppe, hvilket ock skedde på det
kraftigaste sätt. En rysk flotta ankrade i det
constantino-politanska sundet och en rysk krigshär slog läger i
granskapet af Constantinopel. Det mägtiga sätt, hvarpå
Ryssland upträdde, blef afgörande. Mehemed Ali antog.de
vilkor, som bjödos och hvilka synas varit för honom ganska
fördelaktiga. Hans ståthållardöme ökades, ban hade förut
haft Egypten och ön Candia, nu erhöll han dessutom nya
länder i Syrien och Mindre Asien. Men hans undersåtliga
ställning blef på det bestämdaste sätt bekräftad. Formen
var icke sådan att sultanen fördragsmässigt afträdde de nya
besittningarne, de blefvo gifna åt Mehemed Ali såsom en
gåfva af suveränen åt sin undersåte. I sjelfva verket voro
de med svärd eröfrade och mycket mera hade kunnat
vinnas om ej Ryssland funnits. Saken upgjordes genom
fördraget i Kutajeh (maj 1833).
2. Andra egyptiska kriget (1839—1841). Det, som,
oafsedt förhållandet mellan Egypten och Turkiet, utgör det
märkvärdiga i behandlingen af denna sak, är de öfriga
magternas hållning, att de läto Ryssland sköta Turkiet på fri
hand. Ett sådant förhållande skulle nog kunna låta sig
förklaras ur den politiska ställningen i Europa vid denna tid,
de första åren efter juliirevolution, men saken var äfven så
beskaffad att svårligen något kunde invändas mot det
Ryssland gjorde. Ingen magt i Europa utom Ryssland sjelf var
interesserad för Turkiets fall och då nu äfven Ryssland ville
uprätthålla Turkiet var ej annat att göra än att låta saken
ske. Aldeles overksama voro de öfriga magterna icke,
åtminstone Frankrike försökte att förekomma Ryssland såsom
fredsmedlare, men misslyckades emedan Mehemed Ali afslog
de vilkor, som genom Frankrikes bemedling erbjödos1).
1) Jfr. Guizot: Memoires pour servir a 1’histoire de mon temps, T.
IV, p. 47 o. f. Alison: History of Europé (1815-1852), T. V, p. 514—517.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
