Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coquelin, Benoît Constant - Coquelin, Ernest Alexandre Honoré - Cornelius, Peter von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utomordentliga träffsäkerhet. Marcel i "Les
ouvriers" är också en af Coquelins
betydande sceniska skapelser. Hans
Langlumeau i "Le Testament de César
Girodot", hans Taburin i stycket af samma
namn, hans Septmont i "L’Etrangère",
hans Léopold i "Les Fourchambault"
m. fl. skola alltid ihågkommas bland den
sceniska konstens yppersta alster.
Coquelin har äfven uppträdt som
författare och skrifvit en intressant liten
bok om Molières "Le Misantrope",
liksom om "L’art et le comédien" samt
författat tidningsuppsatser, m. m. Han har
alltid varit en stor fosterlands- och
frihetsvän, och under Paris belägring 1870—71
stärkte han parisarnes uthållighet
genom att från scenen och å offentliga
sammankomster föredraga varmt
fosterlandsälskande skaldestycken m. m. Han
har ock länge och verksamt bidragit till
höjande af den ädlare sällskapsglädjen i
Paris, enär han på stora bjudningar ofta
framträder och uppläser något stycke
på vers af allvarlig eller skämtsam art.
På det sättet har han i väsentlig grad
bidragit att göra flere yngre skalder,
såsom Eugène Manuel, François Coppée,
m. fl., kända och omtyckta.
Under senare år har Coquelin gifvit
gästföreställningar på flere ställen i
utlandet och äfven besökt Stockholm, der
han, i juni 1881, med ett sällskap, i
hvilket, bland andra, den utmärkta
skådespelerskan Pasca befann sig, uppträdde
fyra aftnar å rad i olika roller. Han
spelade Annibal i "L’Aventurière",
Gringoire i Banvilles stycke med samma
namn, Mascarilles i Molières "Les
Précieuses ridicules", Destournelles i Jules
Sandeaus "Mademoiselle de la Seigliére"
och Julien i "Gabrielle" af Emile
Augier, alla med fulländadt konstnärsskap,
samt framsade "La mouche", en versifierad
historiett, på ett oöfverträffligt
behagligt och älskvärdt sätt. Coquelins
korta vistande i Stockholm utgör ett af
der varande teatervänners käraste minnen.
Coquelin, Ernest Alexandre
Honoré, kallad "Coquelin Cadet", den
föregåendes yngre bror, är född i
Boulogne sur Mer den 16 maj 1848 och
äfven han uppfostrades för bagaryrket,
hvilket han dock lemnade för att
antaga en plats som biträdande tjensteman
vid den franska Nordbanans förvaltning.
Snart visade emellertid äfven han
oöfvervinnelig håg för teatern och vann
inträde i konservatoriet, der han fick
samme lärare, som hans bror förut haft.
Redan innan han nått sitt tjugonde år,
fick han första priset i komedispel, och
samma år, 1867, uppträdde han på
Odéonteatern, der han gjorde lycka i flere
komiska roller i de gamla lustspelen.
På Théâtre Français gjorde han sitt
inträde 1868 som Petit Jean i "Les
Plaideurs", spelade Basile i "Le Barbier de
Séville", Trissotin i "Les Femmes
savantes" m. m. och visade sig hafva
utmärkt uppfattning samt ovanlig förmåga
att kunna "grimera" sig. Han blef snart
en af allmänhetens gunstlingar och
täflade med sin bror om åskådarnes bifall.
Då han likväl icke upptogs bland "les
sociétaires" vid Théâtre Français,
lemnade han denna teater och gick till
Vaudeville, men kom tillbaka till den
förre 1876, hvarefter han spelat nästan
alla komiska roller i de gamla styckena
samt i många nya, såsom Isidore i "Le
Testament de César Girodot", Ulrich i
Feuillets "Le Sphinx", en mycket liten
roll, som Coquelin d. y. gjorde till en
mycket märkbar, Frédéric i "L’Ami Fritz"
af Erckmann-Chatrian, m. fl. Äfven denne
Coquelin är en eftersökt versframsägare
i sällskapskretsar. — Under Paris
belägring deltog han med mycken ifver i
nationalgardets tjenstgöring och fick
tapperhetsmedaljen efter träffningen vid
Buzenval.
Cornelius, Peter von, berömd tysk
målare, född 23 sept. 1783 i Düsseldorf,
tillhör genom sin verksamhet egentligen
förra hälften af vårt århundrade. Då vi
hufvudsakligen tagit till uppgift att
behandla de samtida konstnärerna, kunna
vi icke närmare inlåta oss på hans bana.
I korthet kan Cornelius karakteriseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
