Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Delacroix, Eugèn - Deland, Louis Joseph Marie - Deland, Pierre Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Delacroix’ stora ursprunglighet, som
träder fram i hvarje penseldrag af hans
hand, giorde, att hans inflytande på de
unga blef mindre, än man kunnat, vänta.
I franska konsten är han ganska ensam
stående. — Hos vår landsman Höckert
spåras ganska stark påverkan af
Delacroix’ tekniska förfaringssätt.
Deland, Louis Joseph Marie.
Skådespelare, ballettmästare. Född i Stockholm
d. 25 april 1772 af brabantska föräldrar
(fadern var kammartjenare hos drottning
Sofia Magdalena). Tio år gammal
uppträdde han å Bollhuset i den i operan
"Orphée" inlagda balletten. Gustaf III lät
sända honom till Paris, der han i flere år
erhöll undervisning i danskonsten af
Gardel. Sedan han återkallats till Stockholm
debuterade han 1792 å K. teatern i
"Armide" samt utnämdes 1803 till andre och
1809 till förste ballettmästare. Som man på
den tiden begärligt läste röfvareromaner,
gaf detta honom anledning att komponera
flera röfvareballetter, hvilka gjorde stor
lycka, likasom hans diverfcissementer. Utom i
den choreografiska genren uppträdde
Deland å K. teatern äfven såsom
skådespelare. "Naturen hade danat honom till
komiker. Hans blotta utseende hade
något gladt och jovialiskt samt en viss
barnslig treflighet, som aldrig öfvergaf honom,
icke ens i hans äldre dagar". Bland hans
förnämsta roller nämnas: Räfklo i
"Målaren och modellerna", Pierrot i "Den
talande taflan", Niklas i "Tanddoktorn",
Crispin i "Föregifna skatten", Hasca i
"Caravanen". Knappast hunnen till 40 års
ålder angreps han af minnesslöhet,
hvartill ej ringa lär bidragit hans omåttliga
ätande, hvarom man berättar
häpnadsväckande exempel, bl. a. af en samtida
följande: Då farsen "Le roi de Cocagne"
uppfördes å Drottningholms teater,
spelade Deland storätarens roll och utförde
den con amore. Efter representationens
slut begaf han sig till värdshuset, och
han förtärde då en portion af allt hvad
som fans å en matsedel af 11 à 13
rätter, från holländsk sill till och med
marenger. De, som voro i hans sällskap,
skrattade, men då han ofvanpå allt hvad
han förtärt åter reqvirerade sill, häpnade
vännerna och sökte afråda honom från
att äta mera, men han försäkrade, att
det ej bekom honom illa, och föreslog
ett vad, att han inom 10 minuter skulle
förtära ett halft tjog hårdkokta ägg,
med förbehåll att få dricka så mycket
punsch han under tiden behöfde.
Vadet antogs och fullgjordes. "Han blef
slutligen ingenting annat än en
vegeterande köttmassa". Emellertid qvarstod
han, med ett par års mellanrum, vid K.
teatern till 1820. Han afled den 15 april
1823. Gift 1) med Ottiliana Carolina
Kuhlman, 2) med Maria Rebecca Rydberg,
båda skådespelerskor vid K. teatern.
Deland, Pierre Joseph. Föddes den
13 December 1805. Han var äldste
sonen af violinisten vid K. teatern, k.
kammarmusikus Pierre Deland och brorson till
ballettmästaren och skådespelaren Louis
Deland (se ofvan) Faderlös vid 13 års ålder,
anstäldes Pierre Deland såsom tolk hos
en fransk familj och innehade sedan
åtskilliga konditioner dels såsom
informator, dels såsom bruksbokhållare.
Begåfvad med mer än vanliga teateranlag valde
han 1822 den sceniska konstens utöfning
till sitt lefnadsmål. Den första roll, i
hvilken Deland väckte ett större
uppseende, var Gyllenparfyms uti "Den okände
sonen" af Kotzebue; denna roll gaf
tillika uppslaget åt den blifvande riktningen
af hans konstnärsskap, nämligen den
finare franska komedien. År 1832 bildade
han egen teater, hvilken snart täflade med
Djurströms och i ett afseende t. o. m.
öfverträffade denna, nämligen genom den
vackra hållning och den goda ton i
socialt afseende, Deland visste inblåsa hos sin
trupp och som småningom utsträckte sin
helsosamma verkan till de öfriga enskilda
teatersällskaperna. Genom ihärdigt
arbete och upprepade resor till utlandet
utvecklades hans förmåga och riktades hans
erfarenhet, och med konstens mål
troget för sina ögon uppbar han allt sedan
1832 på ett värdigt sätt den dubbla
egenskapen af skådespelare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>