- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
372

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miolan-Carvalho, Caroline Felix - Mitterwurzer, Anton - Moberg, Walborg - Modena, Gustavo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

metamorfos, ty under det hon sjöng, tyck-1
tes hon föryngras, så átt man icke alls
tänkte på tidens framfart, utan endast
var glad öfver stundens lycka att få
njuta af hennes stora talang. Hur
fulländadt sade hon ej recitativet, hur bredt
och tillika fint! Aldrig, utom hos Jenny
Lind och några de störste violinspelare,
har man hört eller får höra något så
fulländadt legato."

Mitterwurzer, Anton, tysk
operasångare, född 1818 i Sterzing (Tyrolen).
Systerson och lärjunge af tonsättaren
Gänsbacher, sjöng som korgosse i
Stephansdomen och debuterade i Innsbruch
som jägaren i "Nattlägret i Granada".
Sedan M. under flere år sjungit å
österrikiska provinsteatrar, erhöll han
ändtligen 1839 anställning vid
Dresdenhof-operan, som han tillhörde till 1870, då
han tog afsked med pension. M. var en
dramatisk sångare af första rang. Hans
framställning af Glucks och Marscbuers
partier, hans tolkning af Wagner
operornas karakterer: af Flygande Holländaren,
af Wolfram, Telramund och Hans Sachs
med hvilka han bevisade sig vara en den
ypperste Wagnersångare, utgjorde alla
mönsterprestationer. Han dog 1876 i
Döbling invid Wien.

Moberg, Walborg, f. Torsslow,
skådespelerska. Född 1855, började hon sin
sceniska verksamhet å Nya teatern
un<-der Stjernströms ledning. Under sitt
ärfda, frejdade konstnärsnamn (hon var
sondotter till den store skådespelaren
Olof Ulrik Torsslow) skördade hon snart
sagdt från sitt första uppträdande å denna
scen triumfer, skänkta åt det
oemotståndliga behaget hos hennes älskliga fägring,
den välljudande stämman samt de rika
resurser i gest och mimik, hvilka hos
den unga skådespelerskan framträdde fria
från allt manér och koketteri samt
otvunget åtlydande hennes klara intelligens
och mångsidiga begåfning. Det var
särskildt den svenska unga flickan, hon med
förkärlek framstälde, ehuruväl man med
stort intresse såg henne å ofvan nämda
scen framställa äfven andra länders unga
qvinnor, t. ex. Lisel i Erckman-Chatrians
"Vännen Fritz". Hon engagerades
hösten 1878 vid de k. teatrarne och
debuterade å den större af dessa scener såsom
Desdemona. Om denna skapelse
måhända i sin helhet öfversteg hennes
dåvarande konstnärliga krafter, skall dock
icke förgätas det själfulla uttryck hon
skänkte enskilda moment deraf. Äfven
såsom Lucile i Ponsards "Hedern och
penningen" samt i flere andra roller
gaf hon prof på elevation i
uppfattningen jemte en fint nyanserad
deklamationskonst; men bäst lyckades hon
återgifva sådana ingénueroller som
Marceile i Dumas’ "Falska juveler" samt
Yvonne i Sardous "Seraphine" — om vi
ej böra såsom hennes förnämsta
konstverk beteckna framställningen af
Che-rubin i komedien "Figaros bröllop".
Oaktadt, eller kanske just derför, att den
typ hon utdanat långt mer liknade
Mozarts än Beaumarchais5 teckning af den
unge pagen, blef hennes bild af honom
synnerligt fängslande, och från senaste
år torde man hafva svårt att datera ett
mera älskligt teaterminne, yttrade med
rätta en kritiker vid hennes den 2 April
1882 i följd af bröstsjukdom inträffade
bortgång. — Hon var gift med löjtnant
H. L. Moberg.

Modena, Gustavo, ryktbar italiensk
skådespelare i den tragiska genren. Han
föddes 1803 i Yenedig och dog i Turin
1861. Son af en framstående
skådespelare, studerade han till en början
rättsvetenskapen i Padua och Bologna samt
var derefter en tid advokat i sistnämda
stad och i Rom. 1826 gaf han dock vika
för sin brinnande åtrå att beträda
scenen. Han var 1831 inblandad i de
politiska rörelserna och måste taga sin
tillflykt till Frankrike. Först efter amnestien
1847 återvände han till sitt fädernesland.
Hänförd af sin eldiga fosterlandskärlek
utgaf han några "Populära samtal", som
på grund af stilens kraft kunde mäta sig^
med Paul Louis Couriers "pampblets’\
Han valdes till ledamot af
deputeradeförsamlingen i Rom och utmärkte sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:44:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free