Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nielsen, 1) Anna Helene Dorothea - Nielsen, 2) Augusta - Nielsen, 3) Bertine Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ett lustspel och derefter i ett
sångstycke visade hon, att hon i så godt som
alla riktningar var skapad till teaterns
primadonna. Hvad som ända från
första steget utmärkte den unga flickans
spel, var den äkta qvinlighet, som hon
härvid lade i dagen. Oehlenschläger har
i sina sorgespel aldrig haft en så
fulländad framställarinna af sina älskarinnor
som Anna Brenöe; Valborg i "Axel och
Valborg"., som den unga flickan utförde
året 1823 var inkarnationen af forntidens
ungmö. Konstnärinnan vinnlade sig
framför allt om sanning och natur i sitt spel;
allt konstladt, all ihålig och tom
deklamation var henne främmande; hennes
djupa, poetiska själ uppfattade genast
skaldens ord och förstod att återgifva
dem med en adel, höghet och skönhet,
som var af hänförande verkan. Och
samma uppseende väckte hon inom
sångspelets område, ehuru hennes verksamhet
här icke blef af så lång varaktighet.
Agatas parti i "Jägarbruden", som hon
sjöng redan 1822, framstår för gamle
teatervänner som det skönaste och mest
poetiska man kan tänka sig; Webers
känslofulla musik tolkades af henne på
ett sätt värdigt den store
tonkonstnären. Aren gingo och konstnärinnan
öfvergick från älskarinnorna till de
värdiga mödrarna, men fortfor ännu att vara
lika stor och hvarje ny rol var en ny
triumf för henne, en ny uppenbarelse af
hennes rika begåfning. Bland hannes
mest framstående roler inom detta områ- j
de är det nog att nämna lady Macbeth I
i Shakspeares sorgespel, fru Helvig i
Henrik Hertz’ "Svend Dyrings Hus", Thora
i Oehlenschlägers "Hakon Jarl" och
Margareta i samma skalds ’Drottning
Margareta". Anna Brenöe, som första
gången var gift med den dugtige violisten
Wexschall, ingick, sedan hon skilts från
honom, äktenskap med den
nedannäm-de skådespelaren Nicolai Peter Nielsen,
och liksom hon på den danska scenen
var den första, som bröt med det stela,
konventionella teatermaneret för att låta
sanning och natur taga ut sin rätt,
likaledes var hennes hem i Köpenhamn
under flera år samlingsplatsen för alla
vänner af konsten i dess olika grenar.
Hennes repertoar på kgl. teatern omfattade
sammanlagdt 266, till största delen
temligen betydande roler; hon uppträdde
sista gången den 31 maj 1856 som
grefvinnan af Roussillon i Shakspeares
"Kongens Læge" ("All’s well, that ends well"),
och dog den 20 juli 1856.
2) Augusta, dansk dansös, föddes
i Köpenhamn den 26 februari 1822 och
kom vid unga år till kgl. teaterns
balettskola, der hon fick sin utbildning
un-der August Bournonville. Hon
debuterade på kgl. teatern den 6 september
1839 i titelrolen i baletten "Sylfiden" och
vann genast starkt bifall genom sin stora
färdighet, som var förenad med en hög
grad af behag i rörelserna och en
ovanlig nobless i hållningen. Det var i
synnerhet i den seriösa dansen hon
utmärkte sig, hvaremot hon mindre passade för
de liffulla karaktersdanserna. Under ett
vistande i Paris år 1842 uppträdde hon
som dansös på stora operan, der hon
gjorde stormande lycka; senare blef hon
solodansös vid kgl. teatern i Köpenhamn,,
men lemnade denna i en ålder af blott
27 år för att gifta sig med den svenske
skalden A. J. Afzelius (signaturen "Afze"),
hvilken som frivillig deltog i
danskarnes första strid med de upproriske i
hertigdömena Slesvig och Holstein. Hon
uppträdde sista gången som dansös den
21 februari 1849.
3) Bertine Marie, dansk
skådespelerska, född den 27 januari 1834 i
Köpenhamn, gjorde 1852 en ganska misslyckad
debut på kgl. teatern, men skaffade sig
upprättelse genom att år 1856 uppträda
åter som Dyveke i Samsöes sorgespel af
samma namn. Det dröjde dock flera år,
innan hon slutligen 1861 lyckades i
Margreta Kurts lilla rol i "Maria Stuart" och
från den tiden har hon förstått att
häfda sig en ansedd plats vid national
scenen så väl i lust- som i sorgespelet*
Bland hennes bästa roler nämna vi:
Mathilda i "De nygifta", drottningen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
