Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stub ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
blef ledamot af konstakademien och 1852
förordnades till professor.
S:s flit var betydande; också medhann
han stora och små dukar i mängd.
Oftast behandlade han efter sin hemkomst
italienska och holländska motiv, de
senare mest i vinterdrägt; men äfven
svenska ämnen förekommo bland hans
senare arbeten. Hans taflor äro alltid väl
komponerade, fint och elegant tecknade,
med en säker, om ock något tunn
färggifning och en jemn, väl beräknad
belysning. Hans popularitet var också och
är fortfarande rätt betydande hos den
större allmänheten. Bland hans
mångtaliga målningar må anföras: fyra i
nationalmuseum, bland dem "Stadsport vid
Haarlem", bekant genom
konstföreningens stora litografi, "Kaskatellerna vid
Tivoli", "Utsigt af Oampagnan", "Utsigt
af Neapel" och andra. Åtskilliga af dem
finnas litografierade eller skurna i trä.
— Efter flere års sjuklighet afled S. i
Stockholm d. 21 febr. 1868.
Stub, dansk målare, se
Kratzenstein-Stub.
Stägemann, Max, tysk operasångare. S.
är född 1843 i Freienwalde, besökte
kon-servatoriet i Dresden och erhöll 1865
anställning vid operan i Hannover. 1879
tog S. sitt uppehåll i Berlin, der han en
tid gaf undervisning i sång och uppträdde
som konsertsångare; tre år senare
öfvertog han dock ledningen af Leipzigs
Stadttheater.
Sundberg, 1) Carl Gustaf,
skådespelare, född i Stockholm den 22 nov. 1817;
elev vid kungl, teatern 1827; uppträdde
offentligt • första gången vid elfva årsålder
och spelade Richard i "Landtpresten i
Wakefield"; antogs till skådespelare 1839.
efter hvilken tid han med undantag af]
spelåret 1844 - 45, då han vistades
utomlands för studier, varit en af den kuugl.
teaterns i Stockholm mest använda
konstnärer. I flere årtionden var han den
scenens förste älskare, elegant, eldig,
men också ung i det allra längsta. Det
utseende och den hållning hvarmed han
var begåfvad, gjorde, har en teatervän |
anmärkt, det honom lätt att vara
cheva-leresk såsom riddare, nobel såsom ädling,
distinguerad såsom gentleman. S. var
alltid inne i sin roll, spelade alltid "con
amore" och vann alltid åskådarnes bifall.
Då äfven karaktersroller anförtroddes åt>
honom, utförde han dem förtjenstfullt,
de känslofulla lika väl som de komiska.
Han var en förträfflig Sullivan. Såsom
vi redan på L. Gr. Kinmanssons biografi
anmärkt, uppfördes komedien "Sullivan*
samtidigt, 1853, på Stora teatern, med
Sundberg i titelrollen, och på Mindre
teatern, der Kinmansson utförde den
rollen. Båda skådespelarne tillvunno sig i
lika hög grad allmänhetens bifall. Bland
S:s roller från yngre år erinra
teatervännerna sig med nöje Cassio i "Othello",
Laertes i "Hamlet", Mortimer i "Maria
Stuart" och Max Piccolomini i
"Wallensteins död", för öfrigt titelrollen i
"Pari-serpojken", Blouot i "Penningen", Robin
i "Hin ondes memoarer", Cesar Poligny
i "Den gifte mannen i staden och på
landet", m. fl. Men åren gingo, och S,
måste småningom lemna de unge
älskarne åt yngre, om ock ej bättre krafter
samt öfvergå till de gamle herrarnes
sällskap och deribland till fullt
utpräglade karaktersroller. En sådan
öfvergångstid är alltid svår för den sceniske
konstnären, men S. hade tillräcklig kraft
för att bestå profvet. En af hans första
uppgifter på det nya området var
markis de Champrosé, den gamle satiriske
ädlingen i "Richard Sheridan". Sedan
följde roll på roll, i hvilka S. ej blott
visade sig mogen sitt framställande af
mer eller mindre åldriga * personer, utan
ock för upptagande af det realistiska
spelsätt, som han ej känt till i sin
ungdom ; men han bibehöll också en och
annan roli af ungdomligt slag och spelade
med framgång medelålders män. Han
utförde De la Haye i "En teaterpjes",
Camillo i "En vintersaga", La
Tremouil-le i "Allt för fosterlandet", Don Pedro
i "Mycket väsen för ingenting", Valdont
i "Från Amerika", Josmin i "Ett
giftermål under Ludvig XV:s tid", kammar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
