- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
617

(1887) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wahlbom, Johan Wilhelm Carl - Wahlqvist, Ehrenfried - Wallander, Josef Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snabba framsteg och hemsände inom I
kort taflor som väckte uppseende och
bifall samt skaffade honom
agréé-vardig-het i konstakademien (1842). Det var
mestadels häststycken och ryttarebilder
som under denna tid sysselsatte honom;
så målade han bl. a. "En chåtelaine i
till häst", "Romersk landtgård med
hästar", "Ryttare som rasta utanför ett
värdshus" o. s. v. Försedd med ett
resestipendium för fem år, begaf han sig nu
till Rom, hvarifrån han hemsände flera
historiska målningar. Kallad till
ledamot af akademien 184S, blef han 1849
vid sin återkomst vice professor i
teck-ning, men lemnade Sverige ånyo 1850
och uppehöll sig sedan dels i Italien,
dels i Paris och London. Bland hans
arbeten från dessa år må nämnas: "Malin
Stures återkomst», "Maria Eleonora vid
Gustaf Adolfs lik", Gustaf Adolf vid
Stuhm", samt den genom afbildningar
allbekanta "Gustaf Adolfs död vid
Lutzen" (Nationalmuseum). W. utnämdes
1856 till professor vid akademien, men
afled i London den 23 april 1858.

Såsom tecknare är W. hittills
oupphunnen inom vår nyare konst. Hans
säkerhet i alla anatomiska enskildheter,
hans förening af lif och rörelse i
figurerna, kan endast liknas vid den
djerfhet med hvilken han uppsöker och
återger kropparnes friaste ställningar och
lägen. En viss krampaktig öfverdrift,
som gör sig märkbar i hans tidigare
alster, mildrades sedan och har i hans
bättre verk gått upp i kraft och elegans.
Äfven hästen har i honom funnit en
fullständig kännare, som aldrig tvekar eller
felar vid hans afbildande. Som ordnare
af rörliga händelser, som liffull
dramatisk berättare måste W. också skattas
högt, äfven om han ej alltid beherskar
uttrycket och anletsdragen med samma
osvikliga säkerhet som rörelser och
åtbörder. Deremot lärde han först sent
det egentliga måleriet, och här nådde
han heller aldrig en höjd som
motsvarade hans tecknings- och
kompositionsgåfvor. Hans mästerverk, "Gustaf Adolfs

död", utmärker sig väl genom en klar,
lysande färg, med något af "silfverton",
men verkar i det hela kallt och synes
något slickadt i fárgpåläggningen. Hans
tidigare taflor hafva deremot en tyngre,
åt brunt dragande ton, som ger dem
mera kraft och must. I alla händelser
var hans tidiga frånfälle en stor förlust
för Sveriges konst, i synnerhet om hans
utmärkta tecknareförmåga fått komma
dess konstundervisning till godo.

Wahlqvist, Ehrenfried,
landskapsmålare, född i Ystad 1815, var länge trumpetar
re vid skånska husarregementet, innan hans
anlag fingo fritt tillfälle att öfva sig.
Han har sedan studerat i Köpenhamn,
i förut i Dusseldorf och hufvudsakligen
målat månskensstycken, mot hvilka man
haft att anmärka att de ofta gå i en
grönaktig ton. Hans taflor hafva varit
synliga så väl i konstföreningar som å
de stora verldsutställningarna, der de
haft god åtgång.

Wallander, Josef Wilhelm,
genremålare, född i Stockholm den 15 maj
1821, egnade sig efter slutade skolstudier
åt såväl den egentliga konsten som
handtverket; han hade för afsigt att bli
arkitekt och arbetade derför hos en murare
samtidigt med det han tecknade å
konstakademien. Men småningom blef hågen
för målning honom öfvermäktig, och han
arbetade nu till en början för att
utbilda sig som historiemålare. En
flerårig vistelse på Säfstaholm, under
hvilken han i aqvareller kopierade
tafvelsamlingen der, öppnade hans ögon för
folklifvet i den egendomliga bygd som
| omger detta herresäte, och detta
blefsedan af betydligt inflytande på hans
konstnärsriktning. Han begaf sig nu till
Dusseldorf (1851), der han flitigt
studerade i Kleinbrehmen, besökte sedan
I Frankrike och Italien samt återvände
dit 1856. Återkommen blef W. agréé
och ledamot af akademien (1857),
kallades 1866 till vice och 1869 till ordinarie
professor i teckning, en befattning, från
hvilken han 1886 på begäran erhöll afsked.

W:s alstrande konstnärsskap, som först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:06:20 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free