Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westerholm, Victor Axel - Westerlund, Maria W. - Westerstrand, Hertha Aurora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professor Eug. Dücker. Han har
upprepade gånger erhållit understöd af finska
statsmedel. W. är obestridligt Finlands
mest lofvande landskapsmålare af den
yngre generationen. Han har med förkärlek
gjort höstbilder från Åland, utmärkta af
mycken djerfhet och kraft. En af dem,
"Oktoberdag på Åland", (1885) den
största landskapstafla någon finsk konstnär
målat, eges af finska konstföreningen.
I konstföreningens galleri finnes äfven
en "tidningsläsande man, atelierinteriör"
(1883), hvilken var synlig på nordiska
konstutställningen i Köpenhamn samma
4r. Vid allm. finska konstutställningen
1885 tillerkändes W. guldmedalj.
Westerlund, Maria W., finsk-svensk
skådespelerska. Född Silvan, i Åbo
omkring 1800, hade hon först anställning vid
det i Finland från 1813 till 1827
uppträdande Bonuvier’ska sällskapet och blef
gift med skådespelaren E. Lemke
(densamme, hvilken lär stått modell till
"Ölander" i Blanche’s "Ett resande
teatersällskap"). Sedan hon erhållit
anställning vid hofsekreteraren Berggrens
sällskap, öfverreste hon med detta till
Sverige och uppträdde i landsorten. Efter
ett par års äktenskap skildes hon vid
Tiemke och blef derefter omgift med
teaterdirektören C. W. Westerlund (död 1880
såsom rådman i Uleåborg), med hvars
sällskap hon sedan i en lång följd af år
uppträdde i snart sagdt alla Finlands städer.
En ovanlig fägring, för sin tid utmärkt
deklamation, varmt och intelligent spel
sägas ha utmärkt henne. De roller hon
utförde voro många, och man nämner
bland hennes främsta sceniska uppgifter
Maria Stuart, Johanna af Montfaucon,
Ophelia i "Hamlet", Emma von
Falkenstein i "Korsfararne", Siri Brahe m. fl.
"I historien om Finlands andliga odling
skall hon minnas såsom ett folkets barn,
som med mod, fast vilja och rastlöst
arbete hängaf sig åt den i hennes
fädernesland på hennes tid så föga
omhuldande sceniska konsten", yttrar om henne
H. N. Pinello. Fru Westerlund afled i
Uleåborg 1865.
Westerstrand, Hertha Aurora,
operasångerska, föddes i Stockholm d. 16
febr. 1821. Hennes fader var presidenten
Per Westerstrand, den kände
Bellmanssångaren, hvillken 1832—40 var förste
direktör vid kongl, teatern. Modren var
Christina Maria Wikmanson, en dotter
till tonsättaren Johan Wikmanson, åt
hvars minne hon egnade en vacker gärd
af tillgifvenhet och pietet, genom att till
trycket befordra fadrens berömda
stråkqvartetter, med en af henne
underteknad dedikation till Joseph Haydn. Det
var således konstnärliga anor den unga
Hertha Westerstrand hade att brås på.
Hon visade sig icke heller vara dem
ovärdiga. Tidigt röjande en liflig böjelse för
musik hade hon af naturen begåfvats med
en icke stor, men sympatisk sångröst.
Efter idkade sångstudier inträdde hon
vid k. lyriska scenen vid spelterminens
ingång på hösten 1855. Här stannade
hon endast till vårterminens slut följande
år. Under denna jemförelsevis korta
tid hade hon emellertid tillfälle att låta
höra sig i ett tiotal temligen olikartade
rolluppgifter. Dessa voro: Marie i
"Be-gementets dotter", Susanna i »Figaros
bröllop", Bosina i "Barberaren", Nattens
drottning i "Trollflöjten", Isabella i
"Bo-bert", Lucie, Adina i "Kärleksdrycken",
Amina i "Sömngångerskan", Katarina i
"Kronjuvelerna" och Leonora i "Stradelia".
Åren 1853 och 54 var hon engagerad
vid hertigliga hofteatrarne i Koburg och
Göthe samt har dessutom uppträdt å flere
andra operascener i Tyskland, hvarvid hon
utom i ofvan uppräknade roler äfven
uppträdt som Bertha i "Nurnbergdockan",
Zerlina i "Don Juan», Eudoxie i
"Judinnan", Carolina i "Hemliga giftermålet",
Berthoida i "Undine,", Drottningen i "Hans
Heiling" m. fl. Dessutom sjöng bon
intill hösten 1857 pä ett stort antal
konserter bl. a. i Paris, London, Stockholm,
Göteborg, Berlin, Neu Strelitz och Hamburg.
Sedan 1850 led. af Musikaliska akademien.
Hennes röstmedel voro, som nämts,
hvarken stora eller imponerande, men
timbren var fin och behaglig och hon sjöng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
