- Project Runeberg -  Evangelium för barnen /
48

(1899) [MARC] Author: Zacharias Topelius - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Jesus vid tolf år (1:sta sönd. efter Trett.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48 FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAG.

Jesus svarade: hvarför behöfden I söka mig?
Vissten I icke, att min plats är där jag får höra
och tala min himmelske Faders ord?

Om. nu Jesus svarat dem hårdt och ovänligt,
skulle ju detta varit en stor otacksamhet. Men
detta skulle ej varit Jesus likt. Vi föreställa oss,
att Jesus har ödmjukt svarat: käre föräldrar, våren
ej oroliga! Där Guds ord är, där vill jag gärna vara,
och där skolen I alltid finna mig.

Detta förstodo ej Maria och Josef ännu, fastän
de hört så mycket underbart om detta barns
födelse. Men Maria gömde hans svar i sitt hjärta,
såsom hon ihågkom änglasången. Jesus återvände
med sina föräldrar tillbaka till Nazaret och var
dem åter så lydig, att de aldrig behöfde klaga mer.

Hvad skola vi nu tro om denna berättelsen?
Vi skola minnas, att Jesus, utan att vilja det,
skildes från sina föräldrar i folkträngseln. Sedan blef
han så mäktigt gripen af Guds ord i templet, att
han glömde allt annat i världen. Han såg ju första
gången det stora, sköna templet, han hörde Guds
ord förkunnas, såsom han aldrig hört det i Nazaret.
Jesus var icke olydig, icke otacksam mot sina
föräldrar. Han glömde tiden, som barn ofta glömma,
när de få vara med om någonting nytt.

Ändå var där något underligt och ovanligt med
denna glömskan. Jesus begynte tala om sin Fader
i himmelen, och huru han måste vara med »i de
stycken hans Fader tillhöra», det vill säga där Gud
talar till människorna. Vi måste ju tro, att när
han i templet hörde Guds löften genom profeterna
öm att utsända sin Son som världens Frälsare,
igenkände han sig själf som Guds son. Han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:47:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/evanfob/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free