Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Hvetet och ogräset (5:te sönd. efter Trett.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 FEMTE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAG.
sade husbonden, det är ännu för tidigt, ogräset
breder ut sina rötter, och när vi upprycka det,
kunna vi rycka upp hvetet med. Låten båda stå
till skördetiden, då hvetet är moget; då kan det
skäras. Och då vill jag låta skördemännen samla
hvetet i rian, men ogräset skola de samla i knip- n
por att uppbrännas.
Detta förstår nu en jordbrukare. Och om du
någonsin rensat bort ogräset i en trädgård, vet du
huru varsam man måste vara för att ej på samma
gång upprycka de goda plantorna. Därför kan man
ej rensa ett ungt åkerfält. Man låter säden och
ogräset båda stå till skördetiden.
Många, som hörde Jesus, trodde kanske, att
han ville lära dem jordbruk, men lärjungarne
förstodo honom bättre och bådo honom uttyda denna
liknelsen. Då svarade Jesus, såsom vi läsa i andra
evangeliet på denna söndag: Människans Son utsår
den goda säden. Åkern är världen, den goda
säden är rikets barn, Guds barn, ogräset är den
ondes barn. Ovännen är djäfvulen, skördetiden
är världens ände, skördemännen äro änglarna.
Såsom nu ogräset hämtas samman och uppbrännes
i eld, så skall det ock ske vid världens ände. Men
Guds barn skola skina som solen uti deras Faders
rike.
En så stor och djup mening ligger fördold i
denna sagan, och den har Jesus själf förklarat
tydligare än någon annan af sina liknelser. Han
kallade sig Människans Son, emedan han var född
människa och den enda fullkomligt goda, syndfria
människa, som någonsin lefvat. Men på samma
gång var han Guds Son och kallade Gud sin Fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
