Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Gud pröfvar vår tro (2:dra sönd. i Fastan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN.
Då sprang kvinnan efter honom i
folkträngseln och fortfor att ropa. Lärjungarne, som
följde Jesus, bådo honom visa bort den
besvärliga bedjerskan. Jesus vände sig om och sade
till henne: hvarför kommer du till mig? Jag
är utsänd blott för att hjälpa judarne. Men
kvinnan lät icke bortvisa sig; hon fortfor att
ropa: hjälp mig! Då svarade Jesus så hårdt,
så föraktligt, som judarne voro vane att svara
hedningarna: icke är det passande att taga
brödet från barnen och kasta det åt hundarna.
Men ändå lät kvinnan ej skrämma sig. Hon
svarade ödmjukt: ja, Herre: men hundarna äta
de smulor, som falla från deras herrars bord.
Då kunde Jesus ej längre motstå hennes böner.
O, kvinna, sade han, din tro är stor! Ske dig
som du vill! Och hennes dotter blef frisk i samma
stund.
Det, som nu mest förundrar oss i denna
berättelse, är huru den milde, barmhärtige
Herren Jesus kunde vara så hård mot en stackars
moder, som bad för sitt sjuka barn. Han, som
hjälpt så många, han, som såg in i en moders
hjärta, huru öfverfullt det var af bedröfvelse och
längtan efter hjälp; huru kunde han bortvisa
henne med så obarmhärtiga ord? Vi ha svårt att
förstå det.
Men huru ofta ha vi ej svårt att förstå vår
Gud, när han pröfvar oss, såsom Jesus nu
profvade den kananeiska kvinnan! Vi bedja ju
stundom så innerligt: käre, barmhärtige Herre Gud,
jag är så bedröfvad, så orolig; låt mig få det
eller det, låt denna sjuka bli frisk, låt denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
