Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Jesus på korset (Långfredagen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JESUS PÅ KORSET.
107
tankar och ord alltfrån den första människans tid
till dagarnas ände! Ingen annan än Jesus har
någonsin burit en sådan börda. Och han bar den
för oss!
Han bar ju ock själf sitt kors på vägen till
Golgatha och dignade till marken under dess tyngd.
En landtman, Simon af Cyrene, stod vid vägen; på
hans motvilliga skuldror lades Kristi kors. Skulle
du velat vara i Simons ställe? Gud sänder oss
alla ett kors att bära, men få bära det utan att
knota.
Klockan var nio på morgonen, när vår
Frälsares händer och fötter spikades på korset. Mellan
två korsfäste röfvare stod hans kors. Solen sken
som förut, Jerusalems höjder och dalar glimmade
blomsterprydda i vårens fägring. De onda mäiir
niskorna och det nyfikna, vankelmodiga folket
trodde, att Gud ingenting hörde och ingenting såg.
Endast Maria och Johannes gräto vid korset.
Men vid middagstiden klockan tolf blef en
stor solförmörkelse, som varade till klockan tre
på eftermiddagen. Jesus ropade i mörkret: min
Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
Om en stund sade han: jag törstar. Då fuktade
en barmhärtig människa hans läppar med en svamp,
doppad i ättika. Därefter sade han: det är
fullkomnadt. Åter sade han: Fader, i dina händer
befaller jag min ande! — böjde ned sitt hufvud
och dog.
I samma stund brast förhänget för det
allraheligaste i Jerusalems tempel, marken darrade af
en jordbäfning, och många grafvar öppnades.
Åskådarne kring korset flydde; knektarnes höfvits-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
