Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Uppståndelsen (Påskdagen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11-2 PÅSKDAGEN.
Maria gick med innerlig glädje och förkunnade
detta budskap för lärjungarne, men ännu trodde
de icke, de sörjde sin käre Herre som död. Senare
sågo äfven de öfriga kvinnorna Jesus, och han
bad dem säga hans lärjungar, att de skulle få se
honom i Galileen.
Också väktarne hade sprungit till staden med
budskapet om uppståndelsen. Då församlade sig
åter öfversteprästerna med fariséerna och gåfvo åt
krigsknektarne en stor summa penningar för att
de skulle säga: den dödes lärjungar stulo honom
bort, medan vi sofvo.
Det var ju icke underligt, att vår Frälsares
fiender blefvo bestörta, när all deras försiktiga
vakt vid grafven varit förgäfves. Men
underligare var, att alla lärjungarne, utom Johannes,
ännu tviflade. De hade ju sett Jesus uppväcka
Lazarus från de döda; de hade hört honom
säga, att han själf skulle uppstå på tredje dagen,
men när detta verkligen skett, trodde de icke.
Hvarför skulle vi förundra oss, att så många,
som kalla sig kristna, tvifla ännu i dag? Men
vår Herres Jesu Kristi uppståndelse från de döda
är icke blott intygad af många vittnen, utan ännu
därtill något så viktigt för vår salighet, att
aposte-len Paulus säger: är icke Kristus uppstånden,
så är vår tro fåfäng, så finns ingen uppståndelse
för de döda, vi äro ännu i våra synder och de
uslaste bland alla människor. (1 Kor. 15:17—19).
Men därför att Jesus, vår Frälsare, är uppstånden
ifrån de döda, äro vi de lyckligaste bland
människor, emedan han därmed bevisat sig vara Guds
Son, som bär våra synder, och vi äro visse om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
