Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 41. Afguden Jag själf (4:de sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET.
det är sant eller osant, skola andra säga om dig,
som du sagt om dem: detta barnet är högfärdigt,
fåfängt, dumt, ondsint, snålt, falskt, fult, löjligt,
illa klädt och går som en gås. Då klagar du, att
de ljuga på dig, som är så felfri i allt; men hvad
har du själf sagt om dem?
Jesus säger vidare: fördömen icke, så värden
I icke fördömde; förlåten, så varder eder
förlåtet!
Att fördöma, det är att alldeles ogilla en
annan, så att där icke finns någon ursäkt. När
Jag Själf felar, hittar afguden alltid på någon
ursäkt. Hvarför hittar han den aldrig hos andra?
Hvarför säger han ej om andra, såsom han säger
om sig: de ha felat af svaghet, af glömska, af
missförstånd, af öfverilning; man måste förlåta
dem, ty de ha ej menat så illa? Nej, det säger
han icke om andra; han säger: det är oförlåtligt
af den eller den; jag kan aldrig glömma det.
Vet du hvad det är att förlåta? Det är som att
göra det gjorda ogjordt; det är att säga till den
felande: jag minns icke, jag vet icke mer, att du
har gjort något illa. Och vet du hvad det är
att förlåta af hjärtat? Ack, många låtsa förlåta,
när dem skett någon orätt, och likväl blir där en
törntagg i deras hjärta kvar. Men denna hvassa
taggen måste bort, annars växer för oss ingen
rätt frid och lycka på jorden. De människor,
som hata, äro mycket olyckliga, ty de bära inom
sig en ständigt bitande orm. Och hämnd är en
bland de största synder, ty att hämnas, det är
att uppenbart förneka och förhåna Guds
förlåtande kärlek. Om Gud ej ville förlåta, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
