Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 42. Fiskafänget (5:te sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKAFANGET.
181
och sömniga, vi se, att det icke lönar sig nu, och
den saken förstå vi fiskare bättre än du. Petrus
tänkte ej så, han svarade: på dina ord vill jag
ännu en gång utlägga noten. Se, detta var tro;
därför blef han belönad.
Och de blefvo alla belönade, icke blott med
så många, stora fiskar, utan ännu mycket mera
därmed, att Jesus kallade dem att blifva hans
lärjungar. Lägg märke till hvad evangelium säger:
de öfvergåfvo strax näten och följde honom. De
voro fattige fiskare, de hade intet annat att lefva
af, än att fiska i sjön Genesaret och för fisken
köpa sig dagligt bröd. Om nu en rik man tagit
dem i sin tjänst, så kan man förstå, att de strax
öfvergåfvo sin not och sina båtar, som voro det
enda de ägde. Men hvad hade Jesus att bjuda
dem? Han var ju lika fattig som de, han hade
intet hus eller hem, ingen åker och äng, ingen lön
eller syssla. Att följa med honom, det var, efter
människors sätt att se, en mycket lönlös, fattig
tjänst. De skulle vandra med honom, där han
vandrade, och icke veta i dag hvar de i morgon
skulle få ett bröd för sin hunger eller en
hufvudgärd for sin hvila. Ändå öfvergåfvo de nät och
båtar, yrke och utkomst, vänner och hem, allt
hvad de ägde, och följde honom strax, säger
evangelium, utan betänkande. Hvad säger du därom?
Var icke detta tro?
Man skall ju icke så springa bort, om våra
egna begärelser kalla oss, såsom när barn vilja
blifva soldater, eller sjömän, eller konstmakare,
eller annat, som leker i hågen; därtill behöfs nog
betänketid. Men när Gud kallar oss till sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
