Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 44. Kristi förklaring (7:de sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 SJUNDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET.
förunnar Gud stundom sina vänner för att gifva
dem en glad och frimodig tro. Men den högsta
glädjens minuter äro alltid försvinnande korta: när
lärjungarne upplyfte sina hufvuden, var himmelens
sken försvunnet, och på berget stod deras Mästare
åter i sin fattiga jordiska tjänaregestalt. Sörjde de
att icke mera se uppenbarelsens glans? Nej,
hvarför skulle de sörja? De hade sin älskade Herre
kvar, och den, som har honom, har alltid det bästa
kvar. Tyngre var sorgen, när de ej långt därefter
sågo honom dö på korset. Men då ihågkommo
de hans förklaring på berget, och detta kära minne
tröstade dem. Han, som de redan i lifvet sett så
skinande ljus i himmelens härlighet, han kunde
icke dö i jordens stoft. Gud skulle icke tillåta, att
hans helige fick se förgängelsen.
Vår glädje är o varaktig, den kommer och går
som vårens blomster, och det skönaste på jorden
är blott som en flyktig dröm. Men Guds kärlek
och glädjen i Gud förändra sig aldrig. Jesus, vår
tröst och högsta glädje, förblifver densamme i går
och i dag och desslikes i evighet. Amen.
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
