Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
de begynnelselösa och oändliga orsakförbindelserna, eller tron på de
många millionerna år, som skulle hafva varit nödvändiga för jordens,
bildning, o. s. v. Sådana, all erfarenhet öfverskridande och
transcen-denta föreställningar bevisa tillräckligt, att det exakta är mycket
relativt, och att den erfarenhetsvetenskap, som i våra dagar
polemiserar emot tron och spekulationen, själf är genomväfd af tro och
metafysik. Frågan är, om denna metafysik duger, och om dess
hypoteser äro tillräckliga att förklara, hvad som skall förklaras. Att
här icke finnas färre ofullkomligheter och hjärnspöken än i den
kristliga spekulationen, torde vara säkert. Lichtenberg (1742 — 1799)
anmärkte på sin tid om de för honom bekanta geologiska hypoteserna,
att två tredjedelar af dem mera tillhörde den mänsklige andens än
jordklotets historia.
Martensen: Den sociala etiken.
3.
Det mänskliga omdömets otillförlitlighet.
Det förhållandet, att man icke kan uppvisa någon sats, som
icke kan från ena eller andra sidan bestridas, bevisar tillräckligt, att
vår naturliga omdömesförmåga icke riktigt klart begriper, hvad hon
inhämtar. Ty då jag icke kan göra min mening till min
medmänniskas mening, så är detta ett tecken till, att jag fattat saken i fråga
annorlunda än genom den naturliga fattningsgåfva som finnes
hos-mig gemensam med alla öfriga människor. Frånsett det oändliga
virrvarr af meningar, som härskar äfven bland filosofer, och deras
ändlösa gräl om ting och företeelser, måste man utgå från att
människorna i allmänhet, äfven de lärdaste, rättvisaste och fönuftigaste,
icke äro öfverens om någonting, icke ens därom att vi hafva
himmelen öfver oss. Ty de som tvifla på allt, tvifla ock på detta, och
de som förneka att vi kunna fatta något, mena, att vi icke hafva
fattat att himmelen är öfver oss. Dessa båda åskådningssätt äro
ock utan jämförelse de allmännaste. Utom all denna
meningsskiljaktighet och tvedräkt är det dock lätt att finna, på hvilken
bräcklig grund vårt omdöme hvilar genom den förlägenhet, hvari det ofta
bringar oss och den ovisshet mången känner inom sig. Huru helt
olika döma vi icke öfver tingen, huru ofta förändra vi icke våra egna
meningar? Hvad jag i dag håller för sant och tror, det är min
mening och jag tror det med hela rnin tro, vid hvilken jag fasthänger
med hela min själ. Men har det icke inträffat, icke en, utan hundra,
jå tusen gånger, att jag en annan dag omfattat något annat, som
jag sedermera måst tillstå varit falskt? Orn jag sålunda ofta låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
