Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
icke hälsans rosor bort ifrån kinden såsom alltför bjärta prydnader
för en sanningens präst? och lida icke människor allt detta tåligt i
vetenskapens tjänst, visserligen ofta med ett orent hjärta — hvem
vill neka det? — men också icke sällan förda och upprätthållna af
en oemotståndlig längtan att en gång få se sanningen, den obekanta,
besjungna och beslöjade? Allt hvad oändligheten har förvånande, allt
hvad djupet har hisnande, allt hvad dunklet har som kan uppspärra
blickarna, allt hvad djupet har sorn kan draga dem till sig, det är
förenadt uti sanningen. Och så kastar sig den forskningslystne, ofta
innan han ännu utforskat sig själf, ned i ett haf, där han ännu icke
vet om han skall hinna till en strand eller till en botten, om han
skall bäras eller begrafvas af ljusa vågor eller mörka. Men visste
han ett namn för hvad han efterfiker, huru skulle han väl nämna
det annat än Gud? Och funne han det namnet och det väsendet,
huru skulle han icke förlora sig i salig tillbedjan och kärlek? Såge
han en gång Gud, huru skulle han längre kunna lefva
världskärlekens och flärdens förgängliga lif på jorden? Med ögat renadt och
enfaldiggjordt i Kristus, skulle han icke fatta ljuset och ljuset fatta
honom, så att hela hans kropp blefve ljus? huru skulle icke den
gudomliga tanken taga honom med sig liksom solen tager
daggdroppen, och ännu bättre, ty daggdroppen dör i solen, men själen lefver
i Gud ? huru skulle han icke känna sig uppryckt till paradis och
höra outsägliga ord hvilka ingen människa säga må och skåda
syner och Herrens uppenbarelser? Och just därföre att sanningen är
sann, skulle han lära huru mycket den sedde Guden är ljufvare än
den osedde, och åtnjuta hans himmelska bekantskap och umgängelse,
ty den som älskar Gud, han är känd af honom.
J. H. Thomander: Tal.
5.
Vetenskapens bidrag til! uppenbarelsen.
Då vi nu låtit naturvetenskapen sålunda tjäna vår religion,
kunde man kanske vänta sig, att vi ville framhålla den åsikten, att
vetenskapens direkta bidrag till uppenbarelsen är mycket stort. Det
är tvärtom mycket litet. Det vill säga, det direkta, verkliga bidraget
är mycket litet. Bidraget i det hela är ofantligt, vida större än vi
kunna ana. Men utan tillhjälp af den högre uppenbarelsen skulle
denna mångtonade och fjärran nående stämma för evigt hafva varit
stum. Naturens ljus är i bästa fall dunkelt — huru dunkelt det är,
kunna vi själfva i den starka belysningen af ett annat ljus öfver
nutiden icke fatta, förrän vi göra oss förtroliga med hedniska anteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
