Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kristliga monoteismen - I. Kristlig uppfattning af gudomen - 8. Guds förhållande till människan - 9. Guds ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
tankar ligga till grund därför. Vi äro till och med af naturen så
danade, att hos oss icke ligger kraft att verka något, som kunde
vara Gud angenämt, ej heller är det grundadt i vår förmåga, att
behörigen tacka honom. Icke desto mindre upphör ingalunda vår
förpligtelse med afseende å sådant, som vi icke förmå göra. Såvida
vi nämligen äro Guds skapade varelser, hade vi bort tjäna hans ära
och visa oss lydiga hans bud. Också hjälper det icke att förebara
den ursäkt, att vi sakna förmåga härtill och att vi likt utblottade
gäldenärer äro ur stånd att betala. Ty det är vår skuld och en följd
af våra synder, hvad som håller oss fångna, att vi icke önska, ej
heller förmå göra något som är berömvärdt.
Vidare, då Gud är en rättvis bestraffare af förbrytelser, så
måste vi erkänna, att vi äro hemfallna under fördömelsen och förtjäna
den eviga dödens dom; detta under förutsättning af det
sakförhållande, att det icke gifves någon af oss, som önskar eller kan
göra allt hvad hans plikt fordrar. I denna bemärkelse kallar
skriften oss alla Guds vredes barn och förkunnar oss, att vi alla
plötsligen gå döden och förbannelsen till mötes. Alltså blifver för
människan ingen grund öfver att söka hos sig själf rättfärdighet,
dygd, lif och lycka, hvilket finnes blott hos Gud allena. En gång
skild från honom genom sina synder, skall människan icke finna
annat än olycksalighet, svaghet, obillighet, död och slutligen själfva
helvetet.
Calvin, ChristUche Glaubenslehre.
9.
Guds ord.
Guds eviga visdom, genom hvilken hans för oss obegripliga
väsende varder honom själf kunnigt, kallas i skriften Guds ord, och
af dessa ord hafva alla varelser sitt lif. Ingen kan komma till
någon kunskap om Gud, med mindre han får något af samma eviga
vetande, Gud hafver om sig själf, och den som äger denna kunskap
har därigenom ock fått ett evinnerligt lif. Men med Guds ord —
det är hans eviga visdom och tankar — "menas ej de ord, som man
talar eller skrifver, ty dessa äro förgängliga och många, men Guds
ord äro evigt blifvande; för den skull äro de Utvärtes orden påfunna,
att rnan därmed skall beteckna det invärtes ordet, som i hjärtat är;
det är den concept eller tanke, som man i hjärtat hafver".
Olaus Petri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
