Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - I. Olika uppfattning af de etiska problemen - 3. De etiska grundbegreppens beroende af frågan om lifvet är värdt att lefva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Skola vi ansluta oss till den pessimistiska åskådningen? Eller till
den optimistiska? Eller skola vi, efter afvägande af de skäl som
framställas för den ena och den andra åsikten, komma till det
resultat, att vågskålen lutar till förmån för en modifierad optimism?
På det svar, som gifves på denna fråga, beror helt och hållet
hvarje utslag rörande handlandets godhet eller dålighet. Af dem
som anse lifvet icke för en välgärning utan för en olycka, måste
det handlande, som förlänger detsamma, snarare tadlas än berömmas;
ty då upphörandet af en oangenäm tillvaro utgör målet för ens
önskan, måste sådant, som orsakar dess tillintetgörelse, blifva gilladt,
under det handlingar, som befordra dess förlängande, vare sig för
en själf eller för andra, måste ogillas. De som däremot hysa en
optimistisk åskådning, eller som, ehuru icke rena optimister, dock
hålla före, att det goda i lifvet har öfvervikten öfver det onda,
nödgas göra en alldeles motsatt värdering och måste betrakta såsom
ett handlande, det där bör gillas, ett sådant, som gynnar eget eller
andras lif, och såsom tadelvärdt det, som skadar eller sätter i fara
eget eller andras lif.
Den slutliga frågan blir därföre: har utvecklingen varit ett
misstag, och särskildt den utveckling, hvilken åstadkommit en mera
fulländad afpassning af handlingar efter ändamål vid stigande
fullkomning af organisationen? Håller man före, att det varit bättre, om
ingen lefvande tillvaro alls funnits, och att det är dess bättre, ju
förr det blir slut; då kan endast ett slag af slutsatser beträffande
handlandet blifva giltiga. Om man däremot antager, att vågskålen
lutar till förmån för den lefvande tillvaron, och om man än vidare
antager, att denna öfvervikt i en framtid skall blifva ännu mera
afgjord; då måste det motsatta slaget af slutsatser vara det enda
giltiga. Och skulle man äfven påstå, att lifvets värde ej får
bedömas efter dess egen inre beskaffenhet, utan snarare efter följder, som
ligga utom detsamma — efter vissa resultat, som vore att förvänta,
efter det lifvet tagit en ände —, är dock den yttersta slut följ den den
samma, ehuru uppträdande i en ny form. Ty om ock en af en
dylik åsikt bestämd troslära kan motsätta sig ett öfverlagdt förkortande
af ett ömkansvärdt lif, kan den dock icke rättfärdiga ett frivilligt
förlängande af ett sådant lif. En lagstiftning, som ginge ut på att
höja medellifslängden, skulle ur pessimistisk synpunkt vara
tadelvärd, under det den ur optimistisk synpunkt skulle vara prisvärd.
Jå, det är en förutsättning, om hvilken pessimister och
optimister äro öfverens. Båda antaga i sitt resonnemang såsom en
själf-fallen sak, att lifvet är godt eller ondt, allt efter som det gifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
