Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - IV. Determinism - 7. Känslan af frihet i våra beslut beror af en villfarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
och allenast efter sin naturs lagar, men med en tvungen sak en sådan;
som på ett visst och bestämdt sätt bestämmes af något annat till att
vara och handla. Sålunda existerar exempelvis Gud, om också med
nödvändighet, dock med frihet, emedan han med nödvändighet
existerar endast enligt sin naturs lagar .. . Du inser således, att jag med
frihet förstår icke ett fritt viljebeslut, utan en fri nödvändighet.
Men vi vilja nu öfvergå till de skapade tingen. Dessa
bestämmas alla af yttre orsaker på ett visst och bestämdt sätt till att vara
och handla. För att tydligt inse detta, vilja vi föreställa oss en högst
enkel företeelse. En sten mottager af en yttre orsak, som drifver
på honom, en viss summa af rörelse och fortsätter med nödvändighet
denna rörelse, äfven om den pådrifvande yttre orsaken upphör. Detta
stenens framhärdande i sin rörelse är således något påtvingadt och
beror icke af inre nödvändighet (frihet), emedan den måste begränsas
genom pådrifningen af den yttre orsaken och hvad här gäller om
stenen, måste äfven inträffa med hvarje särskild händelse, huru
komplicerad och omfattande man än må föreställa sig den, emedan
nämligen hvarje enskildt ting med nödvändighet bestämmes af någon
yttre orsak på ett visst och bestämt sätt till att vara och handla.
Föreställ dig vidare, att stenen under det den fortfar i sin
rörelse, tänkte efter och visste, att den sträfvade, så mycket på honom
berodde, att fortsätta rörelsen. Då nu denna sten är medveten
endast om sitt sträfvande och alldeles icke är känslolös, skall den tro,
att den är helt och hållet fri och framhärdar af ingen annan grund
i sin rörelse än, emedan den vill det. Så är det också med den
mänskliga friheten, som alla berömma sig att äga, och som dock ensamt
består däri, att människorna känna sina egna böjelser, men äro
okunniga om de orsaker, hvarigenom dessa bestämmas. Så tror
barnet, att det frivilligt har begär efter mjölk, den förtörnade gossen,
att han sträfvar att hämnas, den fege att fly. Drinkaren vidare tror,
att han af fritt beslut säger det, som han senare i nyktert tillstånd
gärna skulle hafva förtegat; så tror äfven den vansinnige,
pratmakaren och de flesta människor af detta slag, att de handla efter
fri vilja och aldrig skulle låta förleda sig af en drift. Och emedan
denna fördom är alla människor medfödd, låta de icke så lätt
befria sig därifrån. Ty fastän erfarenheten mer än tillräckligt lär,
att människorna till intet mindre äro i stånd än att behärska sina
drifter och i de stridande lidelsernas stormar ofta inse det bättre, men
följa det sämre, så anse de sig dock fria, och detta därför, att de
endast obetydligt sträfva efter vissa ting och begäret efter dessa lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
