Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - A) Hvari lycksaligheten består - b) filosofisk åskådning - 2. Lyckans beskaffenhet enligt Epikur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
ej för att njutning det ger att andras nöd få bevittna,
men emedan din själ därvid förglömmer sin egen.
Skönt det är att trygg till lif och. lemmar betrakta
slaktningens vilda brus, när öfver fälten hon tumlar,
skönast det är likväl att från vetandets kungliga tinnar,
ifrån vishetens lysande tempel se ned uppå jorden.
Leende blickar du då på mänskors fåfänga anan,
tur utan rast och rö de söka en bana sig bryta
:genom lifvets irrande lopp, hur de sporra s;n ande,
dag och natt förtära sin kraft i brinnande mödor
•att sig tränga uppåt till makt, till det högsta i staten.
O, hvilken tanklös släkt, hvilka arma bländade dårar.
O, detta flyktiga lif, hur hastigt svinner det hädan,
såsom en dröm det är och hotadt af tusende faror!
Vill då ingen förstå, att naturen begär icke annat,
än att kroppen vet från plågan och smärtan sig skydda,
själen behåller sitt lugn och icke af sorgerna rubbas.
Ofta med ringa nog kan kroppens hälsa bevaras,
ofta med ringa nog vi kunna glädje oss skapa.
Ack, hvad mer om i höga palats ej smyckade pager
lysa vid nattlig fest med strålande facklor i händer
•eller ett hus ej glittrar af silfver, i guld icke lyser,
icke genljuder af flöjters spel och klang af cymbaler, —
skönare känner naturen dock ej, ej ljufvare nöje
än där den muntra flock sig lägrat på grönskande mattor,
nära den sorlande bäck i skuggan af väldiga ekar
•och behagligt njuter sin dag vid den landtliga måltid,
medan vårlifvet ler och Maj med fullaste händer
sållar sitt blomsterregn öfver brokiga ängar och marker.
Icke lämna dig förr din febers brännande hetta,
om du på kostligt dun eller purpurkläden dig kastar
än om den bädd du hvilar uppå har ett nödtorftigt täcke.
Då inga skatter hjälpa vår kropp, ej adel, ej välde,
måste vi hugnade tro att ej heller de främja vår ande.
Om du som fältherre mönstrar din här, som i jublande tummel
drar öfver slätten att öfvas till kamp i mäktiga massor:
fotfolk och glimmande ryttarskvadroner, modiga stolta;
eller du ser dina skepp högbröstadt vågorna plöja —
känner du själen då fri från tvifleiis gnagande trängsel,
viker ur bröstet all fruktan för död, är du fri från bekymret?
Märker du ej att det allt är endast ett glitter, ett lekverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
