Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - III. Optimism och Pessimism - B. Pessimism - c. Religiös och filosofisk pessimism - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Alltså först döden, först måste du dö bort från hvarje blott
jordiskt hopp, från hvarje blott mänsklig tillit, du måste dö från din
själfviskhet, eller från världen; ty det är endast genom din
själfvisk-het som världen har makt öfver dig, är du död från din själfviskhet
så är du också död för världen. Men det fins, naturligtvis, intet
hvarvid en människa så hänger fast — jå med hela sitt själf — som
vid sin själfviskhet. O, när i dödens stund själ och kropp skiljas,
icke är det så smärtsamt, som att nödgas skiljas från sin själ i
lefvande lifvet! Och icke hänger en människa så fast vid detta
jordiska lif, som en människas själf hänger fast vid hennes själfviskhet
Låt mig taga ett exempel bildadt efter de där gamla berättelserna
om hvad en människa i forna tider har försökt på i inre lidande,
något som våra oförsökta, kloka tider väl torde hålla för en saga,
hvilken på sin höjd har en smula poetiskt värde — låt mig taga ett
exempel och låt mig därtill välja — hvad vi människor så ofta tala
om och som så mycket sysselsätter oss — älskog; typ älskog är just
en af de starkaste och djupaste yttringarna af själfviskhet. Tänk dig
då en förälskad! Han såg föremålet, det var därigenom han blef
förälskad; och detta föremål det blef hans ögas lust och hans
hjärtas åtrå. Och han grep därefter — det var hans ögas lust och hans
hjärtas åtrå. Och han fattade det, han höll det i sin hand — det
var hans ögas lust och hans hjärtas åtrå. Då utgick — så heter
det i de där gamla berättelserna — befallning till honom: "släpp
detta föremål"! — ack, och det var hans ögas lust och det var hans
hjärtas åtrå! M. å. låt oss här gifva akt för att riktigt se, huru
djupt man måste tränga in, om själfviskheten verkligen skall dödas.
Ty i sin eländighet ropade han: "nej, jag släpper icke och jag kan
ej släppa detta föremål, o haf medlidande med mig, kan jag icke få
behålla det, nå väl, döda mig eller låt det åtminstone tagas ifrån l"
Du förstår honom väl; hans själfviskhet skulle blifva djupt nog
sårad genom att beröfvas föremålet, men han kände ganska riktigt att
hans själfviskhet blir ännu djupare sårad, då det som fordras är, att
han skall själf beröfva sig detsamma. M. å. låtom oss gå vidare,
för att förfölja lidandet djupare in, när själfviskheten skall dödas ännu
djupare; låsom oss taga * föremålet* med. Således detta föremål, som
han åtrådde, som han fattade, som han är i besittning af, hans ögas
lust, hans hjärtas åtrå, detta föremål, som han skall släppa; ack hans
ögas lust, ack hans hjärtas åtrå, detta föremål — låt oss antaga det
för att starkare belysa, hvilken smärta det kostar att så dö sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
