Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Syndens följder (Rom. 6:1-2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
EVIGHET ENS HOPP.
Äfven onda menniskor medgifva detsamma.
De skulle gerna vilja predika, att synden blott
är »en älsklig svaghet som ligger i blodet,
hvadan man icke får bedöma henne för strängt»;
men fakta äro olyckligtvis emot ett sådant tal,
och dessa fakta säga med oförtydbar stämma:
»om någon förderfvar Guds tempel, honom skall
Gud förderfva» (i Kor. 3: 17).
I sen således, att, enligt såväl de bedragnes
som bedragarens vittnesbörd, syndens straff —•
är oundvikligt.
II. Märken, för det andra, att syndens straff
drabbar oss utan hänseende till personen. Det
fins ett slags sjelfbedrägeri, gängse bland
menniskor i allmänhet men i synnerhet bland ungt
folk, i kraft hvaraf de visserligen medgifva
lagens betydelse i allmänhet men söka undvika
dess personliga, individuela tillämpning. Det
är den gamla, gamla historien från paradiset
som upprepas alltjemt: ormen smyger sig in
på oss med alla sina bländverk och lögner;
med sitt ljufva och hala smicker glider han
in ända närmast till hjertat och der hviskar
han: »se på frukten, huru ljuflig den är, huru
eftersträfvansvärd den är; att vara såsom Gud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
