Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spara blod, blott ändamålet vunnes. Hans armés egentliga
styrka låg uti mängden af jägar-regementen. Lyckas man att
besegra dem, så ger infanteriet nästan alltid vika. Truppen
är inlärd att, samlad och betäckt, envist rycka framåt utan
afseende på huru många som dervid stupa, men har en, man
kunde nästan säga medfödd, fallenhet att börja skjuta på långt
håll, så att om man lugnt afbidar den första hettans öfvergång,
svalnar ifvern snart nog. Artilleriet är väl serveradt, men står
helst qvar på den plats det först intagit, hvarigenom man ofta
sett huru ett färre antal af våra kanoner demonterat ett
betydligt större fiendtliga.“ Slutligen tillade han några allmänna
reflexioner, som det varit innerligt väl om Wachtmeister och
flera med honom lagt noga på minnet, ungefärligen så lydande:
“Turneringar, gjorda med små afdelningar, betyda,
ingenting. Om en sprängd trupp blir för ögonblicket nödsakad att
fly, bör den ånyo samla och formera sig. Den, som skall
anfalla bör framrycka med bibehållen kommunikation; och denna
alltid vara förberedd att kunna underhållas.“
Öfveramiralen erkände sig icke förstå detaljerna af det sätt,
hvarpå en armés fördelningar och brigader till lands borde
manövrera, för att alltid vara ändamålsenligt uppställda, så väl
före som under och efter en drabbning; hvarmed han också
ingalunda ämnade taga någon befattning. Hvad åter
expeditionen i sin helhet beträffade, hvilket låg inom hans obestridliga
område, så var det hans öfvertygelse: att ingenting säkrare
skulle befordra företagets lyckliga utgång, än om fienden kunde
öfverraskas. “Möjligheten häraf“ — sade han — “beror på huru
vida Kamensky fått veta expeditionens afgång eller ej. Är det
sednare, såsom jag hoppas, händelsen, så gör punkten der vi gå
i land, mindre än hastigheten hvarmed det sker; ty lemnas
den ryske generalen tid att anordna ett systematiskt försvar,
kommer åtminstone mycket svenskt blod att spillas, som kunde
blifva besparadt, och jag biträder fullkomligt general von
Döbelns sats: att för oss är förlust af tid oersättlig.“
“General Wrede har sagt sig ej förmå handla kraftigt,
förr än den fördelning, som varit detacherad till Jemtland,
hunnit återkomma, utan imellertid blott vara i stånd att locka
Kamensky in uti Ångermanland, för att skilja honom ifrån
Umeå, hvilken svagt försvarade stad borde fordersammast af
gen. Wachtmeister eröfras, såsom varande den bästa punkt,
der Ryssarnes återtåg blir afskuret. Umeås hastiga intagande
är således en sak af yttersta vigt; men ju nordligare
expeditionsarméen landstiger, desto längre tid behöfver den för att
hinna dit; och då en debarkerings början eller, rättare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
