- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 1. Elis Schröderheim's skrifter till Konung Gustaf III:s historia jämte urval ur Schröderheim's brefväxling /
162

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ordasätt, som utmärkte min böjelse för fred och lemnade honom allt möjligt tillfälle att utföra den påbegynta negociationen.

England hade nu framkastat frågan om status quo. Detta styrkte mig ännu mera i öfvertygelsen af de allierades tänkesätt. Slaget vid Valkiala och bataljen af Fredrikshamn följde efter hvarannan. Ryska skärgårdsflottan förstördes, så att däraf ej återstod mera än 8 à 10 kanonslupar utom de större fartygen, som lågo i Petersburg och Fredrikshamn och voro ej ännu färdiga. Få dagar efter den 20 Maj återkom kuriren från Berlin med konungens i Preussen svar, hvaruti han på det kraftigaste försäkrar om sitt deltagande och biträde och om sina ordres till generalen grefve Hernchen att närma sig med 30,000 man till liffländska gränsen och att göra alla demonstrationer till attack, som borde draga kejsarinnans uppmärksamhet åt den kanten. Han tilllade, att bref väntades från England, som icke voro komna, och bad mig på det enständigaste, att jag ej skulle hasta med fredsunderhandlingarne, till dess han kunde sluta med konungen af Ungern och Böhmen, hvilket han förmodade skulle snart ske, då han med fria händer kunde komma mig till hjälp att qväsa Rysslands högmod.

Detta öfvertygade mig ännu mera, att jag ej borde längre dröja med negociationerna och att jag ej hade mera än en allierad, mitt folks mod och min värja. Jag beslöt att under negociationerna med häftighet utföra kriget. Den kurir, jag afsändt till Galvez, hade icke återkommit, och då jag ankom till Björkö sund, hade jag ifrån Korristo kapell igenom general Pollet låtit afsända en trumpetare för att efterfråga den spanske kuriren, för att därigenom påskynda negociationerna; men det var förgäfves. I Petersburg ville man se utgången af flottornas strid, men trodde sig till större förmåner, sedan bataljerna af den 3 och 4 Juni emellan bägge stora flottorna ej något deciderat, och man trodde sig igenom Preussens lamhet i operationerna, som redan röjdes, ej hafva något där att frukta.

I detta stånd voro sakerna, då genombrytningen utur Viborgska viken utfördes. Vid min ankomst till Svensksund den 4 Juli fann jag af alla tidningar och omständigheter kungen i Preussen uti samma författning som förr, endast hugad att nyttja oss, men spara sig. Jag ansåg freden oundviklig, men omsorg för rikets värdighet gjorde svårigheten uti sättet.

Tvenne händelser tjente mig. Prinsen af Nassau, troendes min flotta förskingrad, kom att taga det öfriga i Svensksund och fann flottan i full ordning. Han ämnade ej attackera andra än öfvervunne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free