Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Densamme till densamme.
Stockholm den 23 September 1789.
Baron von Essen har muntligen bekräftat de nya anledningar till glädje och till tacksamhet, hvilka kongl. sekreteraren Strandberg tillförene skriftligen ofta gifvit mig: till glädje, då de underrättat mig om det philosophiska lugn, hvarmed E. Maj:t sett bataljen vid Svensksund och reträtten ifrån Högfors. Det är ej ett rökverk, det är min öfvertygelse att alltid finna E. Maj:t öfver sina öden, och Sveriges välgång beror i detta ögonblick mera än någonsin tillförene af den sinnesstyrka, E. Maj:t eger att förekomma olyckliga händelser och välja de säkraste, de bästa medel. Det är af denna anledning, jag för min del äfven hoppas en lycklig utgång af vidt utseende omständigheter. Min tacksamhet åter hafva de upplifvat, då de försäkrat mig om den lyckan att ännu någon gång återkallas af E. Maj:t i ett nådigt minne, och uppmuntrad däraf vågar jag fortfara i min underdåniga uppvaktning och nyttja detta nådiga tillstånd för att rättfärdiga mig i en händelse, som nog torde anmälas och kanske uttydas. Den olycklige baron von Kothen och jag hafva igenom våra föräldrars grannskap i vår barndom varit mycket tillsammans och i flere öfningar njutit gemensam undervisning. Sedan han nu ifrån fönstret i arresten flere gånger sett mig promenera sig förbi, tog honom en längtan att få tala vid mig; med mitt samtycke begärde han lof därtill. Regeringen gaf sitt bifall, men med det allmänna vilkor att en officer och polismästaren skulle vara tillstädes. Den förres närvaro fann jag kanske nödig, men den senares tyngde nog för mycket vår konversation. Vi hade ej kunnat tala om det närvarande, intet om det tillkommande; vi hade endast kunnat rappellera oss framfarna nöjen, gamla vänner, litet af den lecture, vi gjort tillsammans, och några andra indifferenta saker, och som vår uppfostran och ungdom kanske något differerat ifrån Liljensparres, hade vi blott ennuyerat honom utan att glädja oss själfva, och jag har därföre uppskjutit hela mitt besök. Jag har önskat att få i underdånighet själf anmäla detta till hela sitt sammanhang; ty jag erfar ännu dagligen ett lika ovänligt förhållande af dem, som i trenne år redan gjort sig möda för min ofärd. E. Maj:t skall icke besväras af mig med någon förklaring; mina gärningar och mitt förhållande skola gifva den, och jag vore otacksam, om jag trodde någon annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/1/0304.html
