Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid hotade utvärtes faror. En rysk flotta, som legat i reserv i Kronstadt, förstärkt med de skepp, som fortast kunnat botas efter sjöslaget, utlopp oförmodadt i Finska viken och vederlade den obegripliga inbillning, man fattat om ryska sjömaktens obetydlighet, den stund ett sjötåg var beredt till Archipelagen. Svenska flottan låg då vid Sveaborg. Ett örlogsskepp och två fregatter af densamma, som utgått att rekognoscera, måste i största hast draga sig dit tillbaka, vid hvilket tillfälle örlogsskeppet stannade på grund och blef af ryssarne uppbrändt samt hela besättningen tagen till fånga. Den svenska flottan blef därpå i Sveaborgs hamn alldeles inspärrad. Innan kort bemäktigade sig ryssarne Hangö udd och afskuro därigenom farleden mellan Stockholm och Finland samt utväg att förse arméen med förnödenheter hemifrån sjöledes. Hela Sveriges skärgård var med detsamma öppen och dess handelsfält tillstängd, helst kontreamiralen Dessen med sin eskader kryssade i och omkring sundet, där han uppbragte alla de svenska fartyg, som visade sig.
I en så förtviflad ställning förlorade konungen modet, och de ämbetsmän, honom omgåfvo, blefvo än mera nedslagne. Däremot växte tilltagsenheten hos de missnöjde uti arméen. Det var då som generalmajoren baron Armfelt tillika med fem andra regementschefer och officerare i Likala togo det ohörda steg, att affärda majoren Johan Anders Jägerhorn med en not till kejsarinnan i Ryssland, innehållande en förklaring på nationens vägnar af dess böjelse för slut på ett krig, tillställdt af några oroliga hufvuden i staten och företaget emot nationens rättigheter, samt för framdeles fred och grannsämja, med föreställning, att kejsarinnan, till borgen för dess framdeles stadga, täcktes återsätta Sveriges gräns i dess skick för 50 år tillbaka samt i tillbörlig ordning med nationens representanter underhandla; hvarjämte de tillade, att på kejsarinnans svar ankomme, huruvida de skulle få nedlägga vapnen eller föra dem på ett för nationen hedrande och värdigt sätt. Tre dagar därefter lemnade general Armfelt konungen själf del[1] af samma not, med förklaring af sin och sina kamraters önskan, att om underhandling egde rum, Kongl. Maj:t måtte ingå en hederlig fred, men i annat fall att för konungen strida och dö, inom eller utom fäderneslandet; emedan de då vore öfvertygade om rättvisan af kriget, det enda sätt att freda deras samveten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
