Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wachtmeister och vice presidenten Stjerngranat föreslogo vid ett dylikt tillfälle, att H. Maj:t måtte åtnöjas med rättigheten att göra krig, hvilken adeln skulle kunna beqvämas att H. Maj:t uppdraga, allenast H. Maj:t afstode från de öfriga punkterna i Säkerhetsakten. Konungen ville ej i något mål vika, och under åberopande af sin milda regering, sina från blod fria händer, afslog alla sådana villkor, hvilka kunde synas innefatta misstroende till hans styrelse. Han ville utan tvifvel just i det tidehvarf, då frihetsandan i Europa mest skakade konungarnes troner, gifva världen exempel af en monark, som befästade sin.
Konungens tänkesätt yttrade sig nog tydligt i följande samtal med mig den 14 Mars:
Konungen. God afton, min kära Ni — — — Det är fasligt, att jag ändå intet kan låta bli att lefva med oppositionen. Vet ni hvad? När jag ser Er här uppe, är Ni hvit som snö; men när Ni är på riddarhuset, svart som en korp.
Jag. E. Maj:t gör mig här mycken nåd, och där hoppas jag, att E. Maj:t gör mig rättvisa. Adeln är dessutom så sällan tillsamman, att jag där, med Guds hjälp, ej kan misshaga.
Konungen. Det är, mina herrar, för att hindra Er göra galenskaper.
Jag. E. Maj:t tage mig ej onådigt; men mig tyckes, att adeln uppför sig värdigt och anständigt.
Konungen. Kallar ni det anständigt, att kasta fram ett factieust papper, författadt i 1756 års stil, under namn af adelns förklaring eller justifikation, som ger mig dementi och är af förgripligt innehåll.
Jag. Om något i skrifsättet är felaktigt, så kan och lärer det rättas; men i hufvudsaken synes mig, att adeln lidit för mycket att ej önska bli justifierad.
Konungen. Adeln är redan justifierad. Jag har undantagit från förebråelser dem, som hade goda samveten. Jag har den 21 Februari ytterligare försäkrat adeln om min nåd. Landtmarskalken själf har väl gifvit Er den starkaste reparation, då han begärt och fått en vicarius. Jag kan ej taga emot en justifikation mot mig själf. Hade jag såsom enskild gjort Er för när, så kunde jag reparera det utan betänkande. Men det jag offentligen gjort som kung mot ett stånd, måste jag bibehålla. Därifrån kan jag ej vika utan att passera för svag.
Jag. E. Majts undantag af dem, som egde goda samveten, gör ej tillfyllest. En förebråelse, som drabbar en hel corps, drabbar hvar person däruti. Onämnda undantag befria ej hvar oskyldig person från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
