Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna sak, som till frivilligt åtagande proponerades förlidne sommar, men då mötte svårighet.
I Mars månad instämdes öfverstelöjtnanten baron Pfeiff till Svea hofrätt, för det han i Bettna kyrka i Oppunda härad och Nyköpings län gjort eftertänkliga föreställningar till allmogen emot denna anbefalda vargerings uppsättande, påstående att sådant ej instämde med regeringsform och knektekontrakt, dem han uppläste, samt förmådde en del af allmogen att protestera mot vargeringen. Baron Pfeiff inställde sig till svaromål, och sedan aktor gjort sitt käromål, samt vittnen blifvit afhörde, fann hofrätten, att han borde svara utur häkte. Han dömdes ock till döden i April, såsom den där velat uppstudsa menigheten. Dödsdomen bekräftades ock af konungen; men på hans ansökning om nåd blef han förskont med lifvet och sattes i fängelse på behaglig tid uti Christianstads fästning.
Denna katastrof var så mycket besynnerligare, som Pfeiff under riksdagen var en veterlig spion på det missnöjda partiet, med hvilket han höll i början, men till slut afklädde sig masken och talte för konungens proposition i bevillningsfrågan. Ingen adelsman följde hans exempel eller gjorde svårighet rörande vargeringen.
Den 22 Mars, då jag uppvaktade hertigen af Södermanland, föll talet på kontreamiralen Liljehorn, en icke mindre för sitt förhållande såsom vice landtmarskalk än såsom divisionschef vid flottan odieux person, och som äfven, ställd under tilltal, blifvit till döden dömd samt under afbidan af konungens mildring hölls under bevakning i Carlskrona, dock mycket lindrigare än tillförne. Det var obegripligt hvad hans motiv varit att uraktlåta sin skyldighet i sjöbataljen den 26 Juli, då han alltid både varit känd för personlig tapperhet och tycktes böra vara angelägen att inlägga ett beröm, som både kunde rättfärdiga konungens förtroende och gifva sjöcampagnen en fördelaktig vändning. Hertigen sade sig tro, att hans afsigt kunnat vara att hålla sig på afstånd, på det att, om hertigen blefve omringad, han då skulle få den äran att befria honom; men nekade icke heller, hvad allmänna rösten öfverljudt förkunnade, att svåra misstankar föllo honom till last att hafva varit förrädare. Märkligt var således, att österrikiske ministern grefve Stadion, som alldeles var i ryska interesset, kort efter riksdagen 1789 skall hafva sagt, att ryssarne ingenting hade att af vår flotta befara, emedan den nästa mannen till hertigen vore redan vunnen. Vid början af bataljen, då Liljehorn var alldeles utom skotthåll med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
