Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra H. K. H. orättvisa, att draga i tvifvelsmål hans verkligen goda afsigter och välmening mot sitt fädernesland. Det kan ej heller nekas, att de flesta ämbetsmannaval, han gjort, hedrat hans urskillning genom de befordrades både skicklighet och moraliska egenskaper; hvadan äfven allmänna ärendenas skötsel skedde ordentligare och oegennyttigare, äfvensom kollegier och vederbörande ämbetsmän, tillförne misstrodda eller förbigångna, nu öfver förekommande ärenden hördes, och rättvisa och säkerhet vårdades med de formaliteter, på hvilkas iakttagande de bero. Och skall man tro, att konung Gustaf afgjordt ett oundvikligt deltagande i fiendtligheterna mot Frankrike, hvilket icke kunnat underlåta att störta Sverige i en ny afgrund af utblottande och förluster, så lärer en opartisk ej annat kunna än anse Sverige lyckligt och i samma mån räkna hertigen till förtjenst, att ett slikt företag uteblifvit.
Flera omständigheter bringa mig dock att tvifla, om konung Gustaf verkligen hade allvar med fälttåget mot Frankrike. 1:o) Var denne herre ganska dissimulé och afficherade ej långt förut hvad han ärnade företaga. Jag tror således att han hade föga mening med sina hotelser mot Frankrike just därför, att han så uppenbart utgaf dem vintern innan han dog. 2:o) Skulle naturligtvis alla dessa hans steg varit concerterade med hans nya bundsförvandt Ryssland, som hvarken 1792 eller 1793 annorlunda än med stora ord och granna declarationer deltog i coalitionen mot Frankrike, utan retade andra makter att gå på och emellertid själf slog sitt slag i Polen. Personer, som voro i tillstånd att känna det, försäkrade, att Gustaf III var sinnad att mera för sin person än sitt rike deltaga i denna vid hans dödsfall beredda sammansättning, och att han negocierade med hofven i Berlin och Wien att få befälet öfver de arméer, som mot Frankrike utrustades, utan att han af svenska krigsmakten ärnat taga med sig någon betydande del.
Af konungens bref till marquis de Bouille, tryckta i Archenholtz’ "Minerva" 1802, synes dock oförnekligt, att han personligen ärnat sätta sig à la tête för Frankrikes fiender, men att hans mått med Ryssland och de andra coaliserade ej varit concerterade, hvilka makter troligen ej förtrott sig till hans discretion.
Däremot kan ej nekas, att hertigen förrådt svaghet, då han vid sidan af sina vanliga ämbetsmän och framför dem till rådgifvare antagit personer utan annan skicklighet än deras egen inbillning och som, ovana vid de ärendens handterande, af hvilka en jämn styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
