Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den varning, konungen lät utgå mot all skeppsfart på England, ansågs för en blott formalitet, som nu mera till ingen nytta tjenade, då däremot visare varit, om vederbörande därom underhand blifvit varnade, innan sjökonventionen tecknades. Emellertid ökades driftigheten af sjörustningarne både på örlogs- och skärgårdsflottan. Man var väl i allmänhet långt ifrån att tro, att England med våld skulle försöka att genom Sundet öppna sig en väg till Östersjön, hvaraf möjligheten både af väl betrodda stats- och sjömän bestriddes; men försvarsverket i Skåne var dock en oundgänglig anstalt, till hvars besörjande generallöjtnanten Toll förordnades att i samma provins vara generalguvernör med en ganska vidsträckt myndighet och rättighet att, med uteslutande af landshöfdingarne, äfven i den civila styrelsen blifva åtlydd, som den tryckta instruktionen utvisar. Frampå vintern sammandrogos flera landtregementen både i Skåne och i Göteborg samt på rikets vestra kust, hvilken framför allt syntes fordra kraftigare försvarsanstalter. Till deras bevakande beslöt äfven konungen i egen person att begifva sig nedåt landet, och hans resa utsattes till den 20 Februari.
Få dagar förut (den 17) vidtogs en författning utan gemenskap med de krigiska förrättningar, som nu ådrogo sig förnämsta uppmärksamheten, men som likväl genom sin oförmodlighet väckte uppseende. Den var kanslikollegii upplösning, hvilken samma dag konungen afreste genom bref samma kollegium tillkännagafs[1]. Rätta och hemliga skälet till detta steg är och har förblifvit mig obekant. Det enda jag vet är, att det strax efter konungens återkomst från Ryssland var beslutadt; att en kommitté då mycket hemligen sattes, hvari riksdrotsen presiderade och grefve Ugglas, hofkansleren och statssekreteraren Zibet voro ledamöter, som hade sig uppdraget att föreslå verkställningssättet; att riksdrotsen redan för längre tid, i anseende till vissa kollisioner i ämbetsgöromål, icke varit kollegium benägen; att statssekreteraren Zibet i anseende till en mellan honom och hofkansleren von Engeström förefallen kontestation, hvari han ej efter önskan af
kanslikollegii ledamöter fann sig understödd, äfvenledes till dem hade någon rancune; och att slutligen kansliverket samt öfverinseendet å boktryckerierna, efter de principer som nu herrskade, säkrare troddes böra anförtros åt en ämbetsmans än ett kollegii styrelse. Huruvida en eller flera ledamöter för sina personer varit mindre väl anskrifna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
