- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
274

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att man kan anse för ett mästerstycke, att Gantheaume utan förlust kom åter till Frankrike. Ändtligen måste således Alexandria efter det tappraste försvar uppgifvas af general Menou, men genom en ganska hederlig kapitulation, som försäkrade den inneslutna franska arméen om fri passage till Frankrike, hvaremot artilleri och alla där samlade förråd och skatter tillföllo engelsmännen. Denna händelse, som återstörtade Egypten efter en gryning till ny dag i dess redan många sekler långa mörker under en barbarisk styrelse, hade gjort mer sensation, om den icke varit den sista märkliga af kriget, hvilket ändtligen skred till sitt slut.

Man bör dock, innan freden omtalas, med några ord nämna hvad som tilldragit sig i Europa. Spanska och franska trupper, hade i anledning af krigsförklaringen med Portugal inryckt i detta rike och eröfrat Olivença, Campo Major och hela provinsen Alentejo; då portugisiska regeringen, oförmögen till ett längre motstånd, slöt fred i Badajoz, afträdande Olivença till Spanien, emot hvilket rike floden Guadiana skulle bli gräns, och förbindande sig att stänga sina hamnar för engelsmännen. Men denna fred, som ratificerades af Spanien, gillades icke af Frankrike, som fordrade att Portugal skulle i sina fästningar intaga spansk och fransk besättning; och franske generalen S:t Cyr med en talrik armé qvarblef på gränsen. Det värnlösa riket kom härigenom emellan två eldar, förtryckt på ena sidan af engelska flottor och på den andra af franska härar. Spanska hofvets bemedling var ofelbart det kraftigaste medlet att skydda Portugal mot denna hotande fara, som ej upphörde, förrän en allmän fred återställdes. England hade Bonaparte hela denna sommar igenom hotat med landstigningsanstalter på franska kusten, ända ifrån Dünkirchen kanalen nedför till Hâvre, hvilken demonstration höll engelska flottorna i en beständig vaksamhet och fästade regeringens förnämsta omsorg vid sitt eget lands försvar. Den segrande Nelson hade gjort fåfänga försök att förstöra franska flottiljen vid Boulogne.

Men emellertid hade fredsouverturer blifvit gjorda genom franska kommissarien Otto[1], hvilken länge uppehållit sig i London för krigsfångars utlösen; och därmedelst öppnades en underhandling, som fortsattes hela sommaren under omskiftande liknelser till afbrott eller lycklig utgång. Ämnena voro så mycket mera grannlaga, som de ej blott bestodo i de krigförande makternas egna inbördes affärer, utan


[1] En engelsk agent vid namn Merry skickades ock till Paris.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free