Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orden åt en främmande och neka den åt sin egen slägt». Äfven
borde uttrycken om kronprinsens önskan att skaffa Bülow den
svenska ordensdekorationen ändras. Kuriren skickades tillbaka
— för danska hofvet föregafs att han på vägen tappat ett paket,
som måste hemtas — och hann konungen i Falkenberg, på resa
till Göteborg. Ett nytt bref till danska kronprinsen, affattadt i
öfverensstämmelse med Armfelts önskningar, afsändes; och svaret
kunde nu icke utfalla annat än jakande. Armfelt erhöll genom
grefve Bernstorff underrättelse därom och skyndade (16/11) att
berätta konungen, att underhandlingen lyckligt blifvit bragt till
slut, och att han vore riddare af Elefanten. För att emellertid
antyda, att det endast vore på konungens uttryckliga begäran,
som denna orden utdelades åt Armfelt, och för att icke
ytterligare stöta dem som satt sig emot saken — danske arfprinsen
Fredrik [1], ryske ministern och hälften af konseljen —
öfverlemnades icke dekorationen till honom personligen. Den afsändes
genom Armfelt i ett försegladt paket till konungen, under
uttrycklig önskan att han måtte själf därmed pryda den nye
riddaren, och att detta först måtte ske på konungens födelsedag
den 21 Jan. följande år. Armfelt skyndade hem, träffade
konungen i Jönköping, och fann honom, enligt sina egna ord,
»emporté de joie» öfver att saken lyckats. Gustaf skyndade, utan
att fästa afseende vid danske kronprinsens önskan, att hänga »le
bel animal» om halsen på sin gunstling; och den nye
elefanterriddaren måste, i bref till d’Albedyhl, bedja honom vid danska
hofvet förklara, att denna brådska endast hade sin grund i
konungens glädje öfver sakens framgång [2].
Efter misslyckandet af den vigtiga politiska underhandling,
som försiggått i Köpenhamn, hade sålunda denna ordensfråga
behandlats såsom en statsangelägenhet af högsta vigt. Utgången
väckte uppseende icke blott i Danmark, utan äfven i Sverige;
och afsigten därmed torde i någon mån hafva vunnits. Toll,
som varit konungen följaktig under resan, skref kort efter från
Beckaskog [3]:
»Utan tvifvel lärer baron Armfelts erhållna
dekoration göra både afund och uppmärksamhet. Den har här i
landet gjort någon nytta; ty man ville utsprida, att E. Maj:ts
resa ingenting uträttat, att danska hofvet afslagit alla
propositioner, att det isynnerhet icke kunnat förmås att afgifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
