Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det hvarje laglydig undersåtes pligt att ställa sig under deras
befäl, när det gällde konungens befrielse. Bakom dylika uttryck
af lojala tänkesätt dolde nu visserligen många, kanske de flesta
af emigranterna egennyttiga beräkningar och förhoppningar, och
efterföljansvärda föredömen erbjödos allra minst af de franska
prinsarnas omgifning. Där sålde man på förhand, viss om
segern, titlar och indrägtiga beställningar i det olyckliga
fäderneslandet, som man med främmande hjälp hoppades eröfra. Men
allt detta kunde icke förringa värdet af den heroiska
konungatroheten hos dem, som oegennyttigt gingo att offra sitt lif för
den sak, de såsom franska riddersmän i främsta rummet ansågo sig
pligtiga att försvara. Det var dock söner af franska rikets
ädlaste ätter, som buro musköten i emigrationens leder; en sådan
man, som den vördnadsvärde Malesherbes, konung Ludvigs
försvarare under rättegången, rådde åtminstone en tvehågsen ädling
att ställa sig under de franska prinsarnas fanor. Det var
vicomte de Chateaubriand, den sedan så ryktbare författaren, kort
förut återvänd från Amerika. Malesherbes, Rousseau’s vän, bad
honom icke tveka i valet mellan offrens sak och bödlarnas; han
ansåg, att en man, som kunde draga svärdet, icke borde
underlåta att följa den olycklige konungens bröder, då det gällde hans
befrielse. De amerikanska frihetsmännen hade med främmande
hjälp slutat sitt ärofulla krig, och deras sändebud Benjamin
Franklin hade i Frankrike blifvit hyllad; hvarföre skulle ej de
franska emigranterna kunna vända sig till Europas furstar med
samma anspråk för sitt fädernesland, som republikanen på andra
sidan världshafvet [1]?
Af främlingen från det aflägsna Norden, som på grund af
hela sin personliga ställning på förhand måste vara intagen till
deras förmån, kunde man icke vänta ett fullt opartiskt omdöme
om dessa frivilliga landsflyktiga, i hvilkas krets han sedermera
länge skulle komma att lefva, och hvilkas åskådningssätt i
mycket blef hans eget. Det saknar dock icke sitt intresse att höra,
hvad Armfelt berättar om sitt besök i emigranternas läger
eller kanske rättare hof, omedelbart efter preussiska arméens
uppbrott.
»Då jag kom tillbaka till Trier, skrifver han, träffade jag
baron Oxenstjerna, svenske ministern hos de franska prinsarna [2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
