Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa bekymmer oaktadt, lefde Armfelt ett rätt
angenämt lif på denna plats, där han i ungdomen, då han med
konung Gustaf gästade Ferdinands och Karolinas hof, funnit att
»allt andades glädje», och hvars härliga natur och milda klimat
ännu verkade uppfriskande både på hans oroliga sinne och hans
ömtåliga hälsa. Några politiska planer sysselsatte honom
säkerligen icke i Neapel, ehuru han såsom vanligt med vaket intresse
följde händelsernas gång, städse lika förbittrad mot de franska
— och svenska — jakobinerna. I stället hade han tillfälle till
det angenämaste sällskapslif: hans resande vänner och väninnor
från Rom, Pisa och Lucca hade åter samlats i Neapel. Lady
Elisabeth Monck, den skönaste af dem alla, intog i Neapel en
inflytelserik ställning genom sin förtrolighet med drottning
Karolina af Neapel. Kring lady Monck samlades den engelska
kolonien; hennes syster lady Anne Hatton, som anlände mot slutet
af Armfelts vistelse där, familjerna Mansbery och Spencer, lady
Bessborough m. fl. fortforo att här, som förut, täfla om den
älskvärde svenske ministerns gunst. Furstinnan Menschikoff med
sin familj hade i hans allra närmaste grannskap slagit ner sina
bopålar. Till Neapel anlände äfven, såsom nämndt är, i början af
1794 M:me de Surian, en af Armfelts bekantskaper från besöket
i Genua [1]. Gamla vänner från besöket i Neapel 1784 hade
ännu den älskvärde hofmannen i friskt minne; och nya
förbindelser knötos inom den förnäma verld, som här samlat sig.
Kretsen af Armfelts vänner i Neapel ökades ytterligare i
Januari 1794 med tvenne landsmän och yngre vapenbröder,
majorerna Peyron och Brändström, hvilka tjenat under Armfelts
befäl vid andra gardet och för honom hyste mycken personlig
tillgifvenhet. Äfven de tillhörde de med förmyndareregeringen
missnöjda; Peyron hade på hösten 1792, som så många andra
gustavianer, blifvit aflägsnad från Stockholm och i ett slags
förvisning skickats till Stralsund samt hade sedan denna tid
underhållit brefväxling med Armfelt. Nu voro dessa båda officerare
efter erhållen tjenstledighet på en turistresa i södra Europa,
hvilken genom deras förhållande till Armfelt, såsom vi skola se,
tog en egendomlig vändning. Armfelt mottog dem med öppna
armar: platser vid hans bord voro alltid öppna för dessa
landsmän, hans loge i San Carlo-teatern stod till deras disposition, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
