Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undfallenhet ett tecken till kejsarinnans önskan att behålla fred
och grannsämja med den svenska förmyndare-regeringen. Det
Ebelska upploppet, som utmålats såsom begynnelsen till en
revolution, snarlik den franska, följdes icke af några oroligheter,
för hvilkas lugnande hennes ingripande skulle behöfvas. Förgäfves
väntades utbrott af det missnöje med Reuterholms styrelse, som
otvifvelaktigt rådde ej blott hos gustavianerna, utan äfven hos
frihetsmännen, hvilka började märka, att de liberala grundsatser,
som förkunnats med den Reuterholmska vältaligheten, efterträdts
af en farhåga för »jakobinismen», som ej stod tillbaka för den,
som hystes af anhängarna till »l’ancien régime.» Ej heller
besannade sig de rykten om sammankallande af riksdag, som så flitigt
inberättats af Armfelts vänner och som från början ingifvit
honom farhågor om afsigten att omstörta Gustaf III:s verk, ej blott
förenings- och säkerhetsakten af 1789, utan äfven
regeringsformen af 1772.
Ännu mindre än dessa yttre förutsättningar, hvilka under
Armfelts vistelse i främmande land för hans fantasi gestaltat sig
på ett helt annat sätt än i verkligheten, förefanns den inre
förutsättning, hvarförutan han icke, utan att uppgifva sina
grundsatser och Sveriges själfständighet, kunde hafva framställt sina
förslag. Rysslands stora herskarinna dref icke, såsom han synes
hafva velat intala sig själf, någon känslopolitik. Hennes
vänskap för Gustaf III och hennes moderliga ömhet för hans son
hörde till de vackra talesätt, som den förstnämnde infört i de
nordiska monarkernas ömsesidiga språk. Om hon också ej längre
önskade återupplifvandet af det statsskick, hvars tillintetgörelse
i början af Gustafs regering vållat hennes lifliga harm, så var
det ingalunda hennes intresse att förebygga inre oroligheter i
Sverige: den regering, som slutade den 29 Mars 1792, hade
vållat henne mera oro än dess efterföljare. Hennes nitälskan mot
den revolutionära smittan var mindre vidskeplig än andra
samtida monarkers och kringirrande emigranters: hennes
uppträdande i Polen visade, huru föga upprätthållandet af den
monarkiska principen i andra stater än hennes egen låg henne om
hjärtat [1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
