Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Huru föga angenämt än detta budskap föreföll mig —
jag betraktade det genast såsom en förvisningsdom — så
mottog jag det dock med tystnad och utan att däröfver beklaga
mig. Men då Markoff en stund efteråt sade: »Kanske Ni hellre
skulle hafva stannat i Neapel?» — svarade jag: »Ja, helt säkert,
och det är endast af grannlagenhet, som jag icke velat begagna
mig af den välvilja, man där visade mig, och den rättvisa, som
jag där erfor. Jag skulle t. o. m. gärna återvända, om H. Kejs.
Maj:t tillåter det, med fara att blifva gripen under vägen eller
mördad af hertigen-regentens utskickade». Jag var något mera
upprörd, än jag skulle ha önskat att visa, men höll för öfrigt
tämligen god min, då jag mottog denna ödesdigra dom; och
grefve Bedsborodko sade med vänlighet: »Hennes Maj:ts vilja är,
att Ni i lugn stannar qvar i Ryssland, efter Ni kommit hit,
ända till dess Ni med heder och tillfredsställelse kan återvända
till edert fädernesland».
Förvisning till en undangömd landsortsstad var således det
öde, som väntade den biltoge man, hvilken med så stort
förtroende vändt sig till Rysslands stora herskarinna. Domen sattes
genast i verket. Redan samma dag som det ofvannämnda
samtalet egde rum, erhöll Armfelt sitt pass till Kaluga, och
den följande, d. 22 Maj 1794, afreste han dit, åtföljd af en
tjensteman i furst Zuboffs kansli. Den 28 var Armfelt ankommen
till sin förvisningsort, hvarest han, till en början under
polisbevakning, skulle tillbringa långa och bekymmerfulla år.
En förklaring öfver denna oväntade behandling lemnades
Armfelt redan i Petersburg genom hans neapolitanske
beskyddare, hertigen af Serra Capriola, hvilken framgent under
Armfelts vistelse i Ryssland blef den, som i första hand bevakade
hans intressen. Han underrättade Armfelt, att en svensk
underhandlare, grefve M. Stenbock för tillfället vistades i Petersburg
för att söka åvägabringa det länge omtalta giftermålet mellan
konung Gustaf Adolf och storfurstinnan Alexandra, samt att
förmyndareregeringen nu ifrigt bemödade sig att vinna Rysslands
bevågenhet. Kejsarinnan hade gunstigt upptagit dessa
framställningar, sade Serra Capriola, och man fruktade, att
underhandlingen skulle afbrytas, om öppet skydd lemnades åt en person,
som vore föremål för hertigen-regentens lifliga ovilja. »Jag
svarade, berättar Armfelt, att jag icke kunde betrakta grefve
Stenbocks beskickning och den åt honom uppdragna
underhandlingen såsom något annat än ett bedrägligt spel af regenten.
Det kunde endast vara ett medel att lättare utverka, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
