Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grad i österrikiska armén. Under senaste tiden af sin
Wienervistelse knöt Armfelt närmare förbindelse med den unge
ärkehertig Johan af Österrike, Joh. v. Müllers lärjunge, anhängare af
de politiska meningar, som omfattades af Frankrikes
motståndare — en förbindelse, som sedermera underhölls genom flerårig
brefväxling. Ehrenström har i sina anteckningar skildrat dessa
Armfelts personliga förhållanden och den umgängeskrets, i
hvilken han var en firad och beundrad gäst. [1].
En liten interiör ur Armfelts Wienerlif, hemtad ur ett af
hans bref, må här finna en plats såsom afslutning till skildringen
af hans enskilda förhållanden i den glada kejsarstaden vid
Donau. Det var Gustafs-dagen, Armfelts namnsdag, den 6 Juni
1804. Han väcktes på morgonen af musik i trädgården — han
bebodde ett af honom själf smakfullt inredt hus i en af Wiens
förstäder. Det var fosterländska toner som ljödo: abbé Vogler,
en gammal bekant från Gustaf III:s hof, nu bosatt i Wien, hade
arrangerat variationer af melodien: »Min salig far, han var en
Vestgöte, han, han.» Tio till tolf damer af husets intima
umgänge, klädda som nymfer, »vackra som amoriner», helsade
dagens hjälte vid frukostbordet, som var öfverhöljdt med blommor;
små flickor, klädda som genier, räckte honom skänker och
korgar med blommor, under sång och Voglers musik. Festen
fortsattes med middag i Fentzing hos grefvinnan Lanskoronska. På
aftonen spelades hos ryske ambassadören Rasumowski till
Armfelts ära ett proverb med titel: »Quel est le meilleur et le plus
brave?» — Den glada festen, som sålunda fortsattes hela dagen,
var icke slut förr än kl. 3 på morgonen. »Den erinrade mig,
säger Armfelt, om tusen saker från äldre lyckligare tider och
talte lika mycket till min känsla, som den smickrade min
egenkärlek.» — Några dagar senare var det glada sällskapet åter
samladt hos furst Lobkowitz i dennes trädgård, festligt
illuminerad. I marknadsstånd mellan boskéerna försålde damerna
hvarjehanda märkvärdigheter: bland dem var en bokkatalog,
upptagande »Les éloges du général Armfelt sur la révolution
Française et ses résultats, 5 vol. in folio».
Det var med minnet af detta glada sällskapslif som
Armfelt, då han stod färdig att skiljas från Wien, utbrast i ett bref
till sin dotter: »Ack, förtjusande Wien! Man hade frihet att
göra hvad man ville; omgifven af den älskvärdaste
umgängeskrets, kunde man glömma, att man hade ett offentligt uppdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
