- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
26

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Från Karlsruhe gjorde konungen ett par dagars utflygt
till hofvet i Stuttgart, hvarunder Armfelt var följaktig; [1] och
den 1 Dec. 1803 reste det svenska konungaparet från Karlsruhe
till München. Armfelt måste följa med på konungens enträgna
uppmaning. Mottagandet i Ulm, hvarest nattqvarter togs, var
storartadt: stor parad, illumination med transparanger till
konungens ära. Ännu mera högtidligt var intåget i München den
3 Dec. Det egde rum under kanonernas dån och klockringning,
trupperna paraderade; det hela skedde med stor ståt.

Lifvet i München hos Armfelts ungdomsvän kurfursten
behagade honom vida mera än hofvet i Karlsruhe; men då vecka
efter vecka förflöt, utan att fråga blef om konungaparets
afresa, gaf han ofta luft åt sin otålighet. Äfven
Münchenerboarna blefvo otåliga öfver det långa konungabesöket. En dag
i Januari 1804 fanns på en husknut, enligt Armfelts bref,
uppslaget »ett paskill på tysk vers, som innebar ungefär följande:
Res din väg, Gustaf! För ett litet land som Baiern är en vaniteux
kung en för svår börda. H. M:t tycktes vara litet sensible
häråt, och talade om sin afresa; men frun har försäkrat
honom, att det är någon elak sujet, som gjort detta, och att han
är adorerad här och oumbärlig under karnevalen.« [2] Först
sedan årets första månad gått till ända, sade svenska hofvet farväl
åt München; Armfelt gjorde samtidigt sitt uppbrott. Afskedet
från konungen var ömt: han förklarade, att han ansåg Armfelt
såsom sin pålitligaste vän.

Den 4 Febr. befann sig denne åter i sitt hem i Wien —
»nöjd att vara utan stöflar och sporrar och beständigt stående
på två usla ben». Men hans bekymmer för den unge konungen,
som ännu ett halft år dröjde qvar hos drottningens anförvandter,
ökades — och på goda grunder — under loppet af det stora
brytningsåret 1804.

*




[1] Från detta besök berättas följande anekdot om Armfelt. Hans
bordsgranne vid den kurfurstliga taffeln frågade, om grefvinnan Oxenstjerna
vore en slägting till rikskansleren. Det är hans enka, svarade Armfelt. —
Men hon talar ej tyska. — Det är så länge sedan vestfaliska freden, att
hon har glömt språket. — Hon bär sina år rätt väl, anmärkte mannen.
(Engestr., Minnen II: 80).
[2] Med kurfursten af Baiern hade Armfelt ett förtroligt samtal
rörande drottningens inflytande på den förlängda vistelsen i Tyskland. Han
skrifver (23/12 1803): «Ehuru konungen är missnöjd både med ton, société
m. m. i Sverige — hvilket missnöje till nio tiondedelar icke kommer de son
crû — så har han likväl alltid funnit nödvändigheten af att återvända, ju
förr dess hellre, till sitt land; han har t. o. m. fixerat mig slutet af April.
Under min konversation med kurfursten för ett par dagar sedan sade jag,
att han skulle vara hemma i slutet af April. Då sade han mig: Il le croit,
et vous et lui, vous vous trompez tous les deux. Ma belle-soeur a dit à
ma femme qu’elle ferait en sorte de ne retourner qu’à la fin d’Août, et tu
sais si elle a toujours raison? Jag dissimulerade och sade: Mais elle doit
désirer de voir ses enfants. Il me répondit: Elle s’en f.., pourvu qu’elle
ne retourne pas sitôt dans ce pays, qu’elle déteste. Jag gifver dig
konversationen ord från ord, och jag tillstår att jag med skäl fruktar, att så
sker som det uti den förespås.« Det visade sig att kurfursten hade rätt:
först i Augusti anträddes hemresan, och först i Januari följande året återsåg
konungaparet Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free