Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Karlsruhe gjorde konungen ett par dagars utflygt
till hofvet i Stuttgart, hvarunder Armfelt var följaktig; [1] och
den 1 Dec. 1803 reste det svenska konungaparet från Karlsruhe
till München. Armfelt måste följa med på konungens enträgna
uppmaning. Mottagandet i Ulm, hvarest nattqvarter togs, var
storartadt: stor parad, illumination med transparanger till
konungens ära. Ännu mera högtidligt var intåget i München den
3 Dec. Det egde rum under kanonernas dån och klockringning,
trupperna paraderade; det hela skedde med stor ståt.
Lifvet i München hos Armfelts ungdomsvän kurfursten
behagade honom vida mera än hofvet i Karlsruhe; men då vecka
efter vecka förflöt, utan att fråga blef om konungaparets
afresa, gaf han ofta luft åt sin otålighet. Äfven
Münchenerboarna blefvo otåliga öfver det långa konungabesöket. En dag
i Januari 1804 fanns på en husknut, enligt Armfelts bref,
uppslaget »ett paskill på tysk vers, som innebar ungefär följande:
Res din väg, Gustaf! För ett litet land som Baiern är en vaniteux
kung en för svår börda. H. M:t tycktes vara litet sensible
häråt, och talade om sin afresa; men frun har försäkrat
honom, att det är någon elak sujet, som gjort detta, och att han
är adorerad här och oumbärlig under karnevalen.« [2] Först
sedan årets första månad gått till ända, sade svenska hofvet farväl
åt München; Armfelt gjorde samtidigt sitt uppbrott. Afskedet
från konungen var ömt: han förklarade, att han ansåg Armfelt
såsom sin pålitligaste vän.
Den 4 Febr. befann sig denne åter i sitt hem i Wien —
»nöjd att vara utan stöflar och sporrar och beständigt stående
på två usla ben». Men hans bekymmer för den unge konungen,
som ännu ett halft år dröjde qvar hos drottningens anförvandter,
ökades — och på goda grunder — under loppet af det stora
brytningsåret 1804.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>