Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram mot Pommerns gräns till Demmin och Anklam samt att på
sjösidan göra en demonstration mot Stettin. [1] »Intet i världen
vore lättare, skref han till konungen (10/1 1807), än att med
10 à 1200 svenskar enlevera de franska trupperna vid gränsen
och befria Mecklenburg; och egde jag denna styrka disponibel,
ville jag på mitt hufvud ansvara för succès, och att vi skulle
göra en brillant coup.» Han ville från Stralsund göra
expeditioner till Rostock och Anklam för att bortföra obevakade
franska förråder och kanoner; »men, skrifver han till sin hustru (21/1
1807), »vår stora politiska Obleonkoff [2] är öfvertygad att vår
impassibilité skall ådraga oss Bonapartes erkänsla, och le
contraire ett anfall».
Denna olikhet i åsigter mellan Armfelt och Essen
framträdde under den närmast följande tiden, såsom vi skola se, med
allt större skärpa och undgick ej att medföra menliga följder.
Den betänksamme Essen började anse Armfelt såsom en
äfventyrlig förslagsmakare; och denne fann sin närvaro öfverflödig, då
»h. exc. generalguvernören vore en parfait general för sådana
händelser, då mera bläck än blod rinner». [3]
Det var först de sista dagarna i Januari, som det ånyo
syntes blifva allvar. Den 27 Jan. återkom den Mortierska kåren
till Anklam och Demmin, den 28 anföllos de svenska
gränsposteringarna och öfvergicks gränsen på den tillfrusna Peene; den 29
ryckte den franska styrkan in genom Pommern under
skärmytslingar med de till Stralsund tillbakavikande svenskarna. Två
dagar därefter var Stralsund inneslutet.
De strider, som föreföllo den 29 Januari under svenskarnas
reträtt för den öfverlägsna fienden, ansågos hafva ländt de
svenska vapnen till heder. Generalguvernören ansåg det vådligt att
låta en större del af garnisonen rycka ut fienden till mötes och
därigenom blotta fästningen på försvarare. »Att förena denna
hushållsprincip med ett svenska krigsäran passande motstånd,
tillät h. exc. generalguvernören, heter det i Armfelts berättelse,
generallöjtnanten baron Armfelt, att med ridande artilleri
förstärka de sammandragna förposterna.» Cardell med artilleriet
ryckte ut på vägen mot Greifswald, Armfelt själf begaf sig rakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
