Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På utsatt dag egde sammankomsten rum. Öfver det
samtal, som fördes mellan dessa båda män, hvilka ömsesidigt
betraktade hvarandra med misstroende och sökte komma
hvarandras hemligheter på spåren, hafva så väl Kaas som Armfelt
lemnat vidlyftiga rapporter, hvilka båda finnas bevarade. [1] De
utvisa icke någon synnerlig öfverensstämmelse; hvardera
inberättade för sin regering endast hvad han trodde vara denna
behagligt. Enligt Armfelts framställning var resultatet af samtalet
öfverenskommelsen om ett stillestånd, dock med villkor att
Adlersparres fördelning upplöstes; denne skulle få afsluta
stilleståndet, [2] helst som Armfelt, enligt hvad Kaas uppgifvit, vore
högst illa anskrifven hos prins Kristian August, därför att han
ansågs vara emot hans val. Kaas hade mycket prisat prinsen,
»likväl», säger Armfelt, »så att man kunde märka, att det ej kom
från hjärtat»; och Armfelt hade instämt i loforden samt uttryckt
sin glädje öfver förhoppningen att en gång få mottaga honom i
Sverige. Då Kaas under samtalets lopp framvisat ett bref med
uppgift, att svenske ambassadören i Petersburg Stedingk yttrat
till ryske utrikesministern, att Norge skulle tillfalla Sverige såsom
en arfvedel med prinsen af Augustenburg, svarade Armfelt, att
man ej kunde antaga, att Stedingk yttrat något, hvarom han ej
vore öfvertygad.
Kaas’ redogörelse för Armfelts meddelanden
öfverensstämmer i frågan om stilleståndet, hvilket Kaas förut motsatt sig,
men nu tillstyrkte. Såsom skäl därför anför han, att Armfelt
framställt upplösningen af Adlersparres fördelning såsom ett
villkor för fred i Norden och dess förening till en helhet. Utan
sin armé, säger Kaas, vore Adlersparre intet, då han endast
genom den allmänna fruktan för nya oroligheter kunde bibehålla
sin ställning; och med Adlersparres fall hade äfven prins Kristian
Augusts parti mistat sitt hufvud. Därjämte hade Armfelt —
och detta var, enligt Kaas’ åsigt, hufvudsaken under hela
samtalet — framställt en ny plan till successionsordning för Sverige,
hvarigenom kronan skulle kunna räddas åt kronprinsen Gustaf,
hvilket, enligt Armfelts uppgift, önskades af större delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
