Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhandlingar med kejsaren om återupprättandet af Polen såsom
en själfständig stat, som föregingo kriget, men hvilka, såsom
bekant, ej ledde till något resultat. I sin brefväxling
återkommer Armfelt äfven under de följande åren med förkärlek till
detta ämne.
I ifrågavarande uppsats tager nu Armfelt med värme till
orda för Polens sak: »Polens delning», skrifver han, »hvaraf man
velat göra ett politiskt brott, var å Rysslands sida ett misstag
— »une faute bien plus éminente qu’un crime utile». Ryssland
hade redan dessförinnan Polen i sin makt; nu hyste dess folk
ett förbittradt hat mot Ryssland, hvilket kom Frankrike till
nytta. Åtta millioner människor i ryska Polen, som vid
förefallande behof kunde uppviglas och organiseras af fransmännen,
utgjorde ett ständigt hot mot Ryssland. Till förekommande af
en folkresning under franskt beskydd vid krigets utbrott, borde
detta land därföre förklaras för ett själfständigt konungarike,
med egen författning, egen armé och förvaltning. Då skulle det
efter freden i Tilsit af Napoleon upprättade storhertigdömet
Warschau, nu styrdt och förtryckt af fransmännen, ej dröja att
sluta sig till denna nya polska stat. Kejsar Alexanders person
skulle därvid kunna verka mycket: »Napoleon räknar som Cæsar
på sin lycka», säger Armfelt, »men han har aldrig förstått att
efterlikna honom i konsten att vinna hjärtan eller att segra
genom det slags tjusning, som eldar inbillningskraften». Af högsta
vigt vore genomförandet af detta verk under nuvarande
förhållanden: »Å ena sidan har man att vänta polackarnas kärlek och
tacksamhet, understöd af deras vapen och välönskningar från
alla deras landsmän under främmande välde; å andra sidan en
snart förestående uppresning af våra åtta millioner undersåtar,
hvilka vinna styrka genom sin samverkan med alla, som bära
namnet polackar.» [1] — Att detta förslag skulle möta motstånd,
likväl mindre hos kejsaren än hos hans ryska landsmän, insåg
Armfelt. »I Ryssland», säger han i en anmärkning till denna
uppsats, »förstår man icke känslor af det här antydda slaget.
Ännu mindre förmår man vänja sig vid den tanken, att den
fysiska styrkan i all evighet förblir osäker utan den moraliska
makt, som på ett eller annat sätt mäktar framkalla åsyftade
resultater.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
