Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktades med ett slags religiös vördnad, måste försvaras. [1]
Hufvudarméns anförare, Barclay de Tolly, hyste dock
välgrundade betänkligheter.
Anblicken af den samlade ryska hären, glädjen öfver att
här få omfamna sin äldste son, oskadd, ehuru han deltagit i den
Bagrationska arméns mödosamma tåg, och framför allt utsigten
att det nu omsider skulle blifva slut med det ständiga
tillbakatågandet, gjorde Armfelt för ett ögonblick benägen att se
framtiden i mindre mörka färger. Strax efter ankomsten till
Smolensk skref han: [2] »Vore vi kloka, eniga och hade bröd bakadt,
så skulle väl f—n nu vid lag kunna taga honom [Napoleon], ty
vi äro bra mycket folk tillsammans med god vilja, mycken
bravur, och en bra hop talanger.» Och vidare hette det: »Oss
fattas intet, utom att göra en falsk usage af våra moyens. Sköna
och förträffliga, tappra och uthålliga trupper hafva vi. En
general Pahlen, som är född för att blifva en af Europas största
militärer; en general Yermolow, en general Korff, allt folk af en
ovanlig talang. En enda betydlig fördel skall vara nog, för att
gifva en högst lycklig vändning åt saken. Allt kommer an på
att draga ut på tid och öka samt prolongera de uppoffringar,
besten är tvungen att göra. [3]
Men enigheten mellan de båda öfverbefälhafvarna, Barclay
de Tolly och Bagration, af hvilka ingendera ansåg sig böra träda
tillbaka för den andre, var ej den bästa. I högqvarteret
upprepades scenerna från Vilna och Drissa; och den redlige och
tappre Barclay de Tolly blef deras »bête noire», liksom förut
general Phull, hvilken visserligen ännu var med vid Smolensk,
men nu syntes försvinna ur historien. Redan den 4 Augusti
uttryckte Armfelt sina bekymmer öfver de förhållanden, som däraf
följde. »Af bulletinerna», skref han till K. Stjernvall, »vet Ni det
dugliga vi göra — det odugliga sticker fram ändå, quoique nous
ne nous en vantons pas. Den hederlige man, som befaller öfver
oss, är alldeles ej gjord för att föra ett så stort befäl; hufvud,
minne och resolution med fermeté felas alldeles. Dessutom
jaloux och susceptible, tar han ej råd af andra än sina adjutanter
eller sina skrifvare. Detta bär sig ej; och om ej kejsaren snart
kommer, befarar jag stora olyckor. Allt hvad jag nu kan göra,
är att arbeta på harmoni cheferna emellan; och Bagrations gamla
vänskap för mig har varit mig bra nyttig. General Bennigsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
