Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
och bli ännu lyckligare än det varit, om Wilhelms goda
förstånd hade räckt till så långt som vi här tillåtit oss
önska. Men han var ju inte så gammal heller, vi få ej
begära för mycket.
Nu blev det i stället på helt annat sätt — vida
fredligare och mycket värre.
Wilhelm började nämligen skratta mindre och mindre
då Pauline blev ursinnig. Och i stället för att ta henne
i nacken, tog han sig småningom till att bara se sur och
uttråkad ut, eller stänga in sig i något av rummen och
vrida om nyckeln.
I samma mån blev det så att Paulines för henne
naturliga och rätt oskadliga lynnesutbrott hejdade sig i takten;
de blevo sparsammare, mindre våldsamma, och bittrare.
Och de miste småningom mer och mer av sitt behag,
och det närmade sig till att de skulle mista allt behag.
Ämnet är plågsamt, det är onödigt att röra upp i
detaljerna, som den erfarne läsaren ju ändå förstår.
Men för den oskyldiga läsarinnan böra vi kanske nämna
någon enda liten, ej så hårresande sak: då Trubaduren
Wilhelm råkade förströ sig med något ur sin
personliga romansrepertoar, t. ex. »Otaliga vågor vandra»
o. s. v. — så hände det någon gång, att den vackra
Pauline lidelsefullt spottade i golvet, sprang ut i köket och
tillslöt dörren med en öronbedövande smäll. Just då såg
hon inte så bra ut. Men vi framhålla ånyo att det hela
var i grund och botten Wilhelms fel, eller hans unga
ålders fel.
Han hade också ett annat fel, som Pauline nu började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
