Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3o
nådes alla födoämnen utom två torra fårbogar och en
stor påse skeppsskorpor, av vilka senare ett förråd alltid
fanns i gården sedan Wilhelm blivit sin egen.
Skorporna bakades av rågsikt hemma i huset, för övrigt just
av Märta själv; de hade ett utseende och en tyngd
ungefär som bränt ler, och de hade med sig ett allvarsamt
förbud mot andra födoämnen i packningen, liksom mot
dricksvaror av vad slag som helst. Förbudet
överträddes av fårbogarna, som voro magra produkter av
förlikning i ett ärende, vars natur längre fram skall påvisas.
Salt, socker, kryddor och kaffe fingo vara med, likaså
några köksredskap och några kappor och filtar.
Det övriga var endast fiskredskapen, men den var
vidlyftig och omfattade bland annat ett par lådor på
tillsammans omkring tvåtusen levande daggmask som, mest på
kyrkogårdarnas gräsmattor, hade plockats av några
mindre ynglingar och försålts till Storfursten Åbergson för 24
skilling riksgälds pr tusen.
Storfursten — ja, den stora allmänheten hade sedan
något år låtit Wilhelm tillträda denna titel, som råkat
bli kastad efter honom, man visste ej av vem.
Klockan sju på kvällen bar det av i följande ordning.
Äldste lagerdrängen Larson, en veteran på 60
levnadsår och 40 tjänstår, med ett utseende av gråsprängt
röd-skäggig eftertänksamhet, körde fram på gatan till stora
ingången med en gammal tvåspänd droska.
Hr Åbergson, iklädd en mångårig men nytvättad
gulbrun buldanskostym, bestående av rymliga byxor och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
