Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
vaken hela natten. Hon sade efter en stund, sakta
skakande:
»Du är ond på mig.»
Hr Åbergson besinnade sig en smula, men genmälde:
»Hör du, jag slutar jaga nu, men jag vill inte att du
skall ha fått din vilja fram utan att du ger valuta för
det — det skulle inte bli nyttigt för dig. Det är en sak
som jag alltid har tyckt illa om fastän jag inte har
sagt något, och det är att du skiljer på mitt och ditt
— du har för dig att du var förmögen då vi gifte oss,
och du har låtit höra av det ibland. Tills nu har jag
fört särskilt vad du kunde räknas ha då svärfar dog,
sedan kapitalet för svärmors livränta dragits av, och
jag har lagt till räntorna och sett till att ditt alltid
skulle kunna på vissa år tas ut ur affären utan att
alldeles förstöra den. Och »ditt», det går nu med räntorna
till omkring 140,000. Men nu är det slut med det där
— vartenda öre du har, det har du fått av mig — hur,
det bryr jag mig inte om att förklara för dig, det
förstår du ändå om du vill tänka efter. Och nu tar jag det
där alltsammans, helt enkelt, och från och med nu får
det inte vara tal ett ord om den saken vidare. Och
dessutom är det en sak till som jag också vill ha ändring
i, det är inte nå’n så stor sak, men ändå: du vet att jag
tycker du ser bra ut, och just därför kan du tåla att
höra det jag menar —jag vet ju att det kliar ini näsan
på dig för ärret du har efter difterin, men nu får du
alldeles sluta med att peta på det där så att jag eller
någon annan sir det; jag kan inte tåla det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
