Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
onödiga uppskov och han ville helst sitta i släden både
dag och natt, vaken eller sovande. Han tuggade svag
tobak dygnet om, och i de klara nätterna såg han på
Vintergatan som var sällsamt tydlig och nära denna gång;
hela den stora världskartan var som ett nyss djupfruset
mörkblått men underifrån genomskimrat vatten där de
vänliga ljusen och Det Stora Ljuset funnos långt under
ytan och endast där gåvo sin värme — endast åt den som
slog hål och for ned, tänkte Åbergson halvsovande på
sjön Skattungens is, som gungade svagt, ty släden
korsade i högsta fart ett strömdrag, där övergången mellan
Eriksgatan och Vintergatan hade funnits att finna.
Men det bar upp på land igen, förbi Skattungbyn, som
lämnades åt sitt ensliga öde, och vidare på landsvägen
utmed Ore älv mellan väldiga skogsåsar, som i långa
valvbågar höjde sig över varandra och som i norr
mils-djupt skymtade fram under stjärnorna. Månen var
halv, precis i första kvarteret, och var uppgången, men
på det sorgfälligaste dold av en liten stadig molntapp,
som enslig och mörkt avundsjuk uppehöll sig på
stjärnkartan. Fastfrusna, hoptöade snömassor lågo kvar på
barrträden överallt, men föllo ned här och där med ett
skridande ljud och en duns.
Vägen var snömoddig och ibland avtöad till en våt
isgata, som dock var stadig och bra.
En sprucken bjällra hade i går förstört den vackra,
sällskapliga treklangen. Men från Furudal var det nya
bjällror, mycket väl samstämda, men i moll, och i en
djupare och mörkare ton än de förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
