Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad vill du, barn?»
Hildur går fram, tar honom om halsen, lutar
sitt hufvud till honom, väter hans gråsprängda
hår med sina tårar och säger:
»Var inte ledsen, pappa, det blir nog bra igen.»
Han lägger ned pennan, tar henne på knäet
och döljer vid hennes axel de tårar, som vilja
smyga fram nr hans trötta ögon.
Hon sitter och jollrar om, hur snäll hon skall
bli; hur hon och Kristin skola ställa med allt.
Huru de skola spara och räkna ut; sylta, baka,
tvätta, städa och taga vara på allt. Och huru
trefligt man kan ha det, då man är fattig.
Han småler tvifvelsamt, men han småler ändå,
och han känner en lisa att till sitt hjerta få trycka
en vän, som älskar honom mer än någonsin, nu
i olyckan; och han hvilar med hufvudet mot hennes
axel, så som han icke hvilat på många nätter och
dagar, hvilar till nya strider.
Huset är tyst. Mamma ligger kvar instängd
med sin nervösa hufvudvärk. Syster sitter i samma
ställning i soffan, rufvande på hur hon skall
fortfarande hålla sig uppe i den höga sfer, som
blif-vit hennes lifsluft.
Solen sjönk, och Hildur satt der än. Men då
hade pappa inslumrat djupt, och hon smög sig ut.
De villrådiga tjenarinnorna sattes i gång med
middagen. Hon får in en butelj af pappas bästa
rödvin och förmår åtminstone syster att gå med till
bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
